Kiddisar

Något att titta på i väntan på nytt blogginlägg som kommer i kväll=)))))))))))

Lite bilder

Akuten

Fredag kvällen tillbringade jag på akuten. Alltid lika spännande och sitta där. Hade hoppats på att få se iaf en häxa eller smådjävul, men tji fick jag. När vi kom ner till akuten var kl 18:00 och personalen var laddade till tänderna. De tyckte nog inte att min anhörigs problem var så mycket att komma med, i jämförelse med alla läskiga varelser som de trodde skulle droppa in under kvällen och natten. Men som sagt, inte en varulv så långt ögat nådde, och vi var ändå kvar till 23:30.

Jag gillar inte och klaga men jag måste få undra, Vad f-n gör de på akuten. Vi var som mest 6 personer i väntrummet, en tjej hade suttit sen 16:00. Hon blev inkallad, och kom tillbaka. Och inkallad igen och kom tillbaka. När vi till slut gav upp kl 23:30 satt hon fortfarande kvar.
Min anhörige fick komma in ganska omgående, men sen började den stora väntan. Väntan till röntgen, väntan på röntgen, väntan på röntgenbilder. När vi valde att gå hade vi inte fått ett enda svar, vare sig på provtagningarna eller på hjärt-lungröntgen. Jag tror väl inte att personalen sitter och fikar hela tiden, men sammanlagt såg jag kanske 15 patienter cirkulera på akuten och ändå tar det så lång tid. Seg fredag kväll med andra ord.

För övrigt har veckorna flutit på i ganska maklig takt. Jobb och dagis i lika stora doser. Ungarna har faktiskt inte gjort några större avtryck i universum sista tiden. J hade ett möte med min puderdosa och en svartpepparburk men det avlöpte ganska smärtfritt. Tyvärr fick jag slänga puderdosan men den var nästan slut i alla fall så det gjorde inte så mycket.

Syrran pratade om att åka ner till landet idag och kratta löv, men jag tror vi blir hemma för både J och E är snoriga och E har hostat som en galning hela natten. Får se om det är något på gång. Nå väl, ska försöka skriva lite mer frekvent så vi hörs snart igen,Kram T

Bläää

Sjuk igen, hur många gånger kan man vara sjuk innan man får spader. Åter igen ont i halsen och huvudet och lite feber till och från. Förra vinter och våren var det barnen som var sjuka. Jag och sambon turades om och vara hemma med ungar fyllda med snor, öroninflammation, halsfluss mm mm.
Nu är barnen friska och jag har tagit över deras snor med besked. ( Jag tror att de tog mitt imunförsvar när jag inte såg och lämnade sitt eget outvecklade försvar till mig). Men men, så länge de är friska så är jag glad, hellre jag än dem.

Lyckades samla ihop mig så pass mycket igår att jag fick iväg ansökan till universitetet. Sista dagen var igår och fröken "sista minuten" slog till igen. Sökte "syrra" som prio 1 och psykologi A 30 P och socialpsykologi A 30 p som nr två och tre. Förhoppningsvis kommer man in på något av det. Ska nu bara fixa matte B så bör det inte vara några problem att komma in, säger hon som är possitivast i stan.
HUR VORE DET OM DU SKULLE ÖPPNA MATTE BOKEN DÅ, DITT PUCKO!!!
Va, Vem var det?
DITT SAMVETE, IDIOT!!!
Jahaaaa, den där gnagande känslan av olust som kryper runt i kroppen och gör sig påmind när man minst anar det, typ klockan 03:00 mitt i natten.
JA, JUST DET, HON.
Jajajajajaja, jag ska!!!!! I morgon! eller typ.

I går hade vi åter igen en sån där "kul dag" här hemma. Gossens busfasoner slog över igen och han visade sig från sin allra charmigaste sida.
Kanel, en smörkniv och burk är allt man behöver för att parta loss i vardagsrummet. Att detta fina pulver sprider sig in i minsta vrå såg han inte som något problem, tvärtom. Lillasyster var med på hörn, men mer som en provsmakare. Hon var brun som en choklad bit i ansiktet och log med kritvita tänder mot mig där hon satt på golvet.
Städa städa, tvätta tvätta.
Snälla ni, kan ni inte leka lite i lekrummet nu?
Jodå, sa J och svängde runt sig själv och en stor mekanolåda han hade i famnen, KRASCH.....
Och där rök krukan till porslinsblomman. Den blomman har fler liv än en katt. Otaliga gånger har den gjort luftfärder för att sedan damma ner med ett brak i golvet.
Men gud, GÅ IN I LEKRUMMET NU, JAG BLIR GALEN!!!
J, mamma blir dalen på dig, säger E glatt och skrattar så mycket hon kan.
Mmmm, jättekul, jag suckar inombords.
Efter dammsugning och golvvård lägrar sig lugnet ett litet tag. Sen är det dax för lunch och spektaklet börjar om.
Maten är inget god, det är för långa spagetti, för korta spagetti, bort med bacon, bara sås, inte mjölk..............
Avslutningsvis spottar J ut maten med ett, vad jag tyckte då, sadoniskt leende på läpparna. Så var den måltiden över.

Under hela den här förmiddagen känner jag halsen börjar värka mer och mer och huvudet börjar få den där uppblåsta känslan. Trött.....
Ungarna sitter nu och tittar på Tv och det är lugnt. J kommer ut till mig i köket och frågar om han kan få titta på dagiskortet som de tog förra året. I onsdags var det nämligen dax för årets dagis kort och fotografen hade varit där och fotat ungar för glatta livet. Så nu ville J titta på det gamla kortet.
Självklart, men var försiktig, du måste vara jätterädd om det.
Jaa, det är jag, sa gossen. Jo tack du, tjena.
Mamma, kortet gick sönder! Vaaa, vad hände?
Jag vet inte, svarade J med saxen i handen. Det bara gick sönder!!!!!!!!!!!!!
Då grät mamma en skvätt, bara några tårar i ett par sekunder, men jag grät.
Slet kortet från sonen och satte honom resolut i trappen och drog ner grinden och gick.
Och där satt han, ledsen och förvånad över mammas ilska. Men jag var tvungen att ta en minut för mig själv.
När jag lugnat ner mig så satte jag mig ner på nedersta trappsteget och suckade. Förlåt mamma, hörde jag då. Förlåt att jag spottade ut maten och välte blomman och klippte sönder kortet, det var var inte för mening.
Ohhhh, älskade unge, TACK, det behövde jag få höra.
Sen satt gossen i mitt knä och vi pratade om det som hänt och pussades och kramades som tokar, medans E stod bredvid och såg lite frågande ut. Världen har en förmåga och gå henne lite förbi på något vis.

Sen äntligen kom sambon hem. Då tog jag mitt huvud under armen och gick upp och lade mig, sov i tre timmar och var helt borta för världen. Skönt. Nu skall jag bara ta hand om mig själv idag, passa på och kurera mig när ungarna är på dagis för i kväll är vi ensamma. Sambon ska lira på o`learys med pigs och vi här hemma ska tydligen äta potatisskruvar och se på TV.
Orkar jag åker jag till min älskade syster på eftermiddagen och firar henns 50-års dag. Sambon åker dit med barnen i alla fall, så åtminstånde de får äta tårta och sjunga, ja vidde leve.
STORT GRATTIS TILL MIN SYSTER, HON LEVE HURRA HURRA HURRA HURRA.
Puss, din lilla syster. Ha de gott allihopa, kram T.

Lotta lo

Har precis läst lotta lo ´s blogg från Australien. Blir mer och mer avundssjuk ju längre tiden går. de har precis gjort en djungelresa med djungelsurfing som aktivitet. Alltså att med hjälp av linor surfa omkring bland trätopparna i regnskogen. Hur fränt är det på skala? Jag bara undrar. Men att vara förkyld i Kumla är inte helt fyskam det heller. Fick just en sur uppstötning, det var lite av ett äventyr i sig. Låter jag bitter så beror det på att jag är det......

E är också förkyld och hemma från dagis, J får vara hemma som sällskap till E och sambon övervakar det hela. Jag är inte avis på det dock. När jag lämnade hemmet i förmiddags lät ungarnas röster lite för gälla och irriterade för att det skulle likna en mysig hemmadag i all sköns ro. Nääää, nu ska jag gå och göra lite nytta, atjooo. Hoppsan. tror jag går och snyter mig först. Kram alla, T.

KBT

Antaganden och scheman och sokratisk dialog, konceptualiuseringsmodell och exekutiva funktioner. Den kognitiva beteendeterapin är en skog av begrepp och ideer som nog kräver mer än en vecka att lära sig. Efter snart en veckas kurs är jag dock rätt mättad och det ska bli skönt med helg. Trots aha-upplevelser och ett intressant ämne så är man rätt fullproppad vid det här laget. Men det ska bli kul och se om man kan överföra något av det man lärt sig till det dagliga på jobbet. Svårigheten ligger väl i att de som föreläser jobbar som terapeuter och träffar sina patienter 1 timma i veckan medans vi är våra patienters vardag. Vi är ju där i 9 timmar och sköter allt det andra. Men men, lärande kan aldrig vara fel.

Orkar inte skriva så mycket mer för jag är trött som en gnu. Konstig vecka med underbara barn som varit låååånga dagar på dagis och klarat det utmärkt. Duktiga ungar och älskad sambo som lämnat och hämtat hela veckan. En försmak på hur det kommer bli om jag ska plugga till våren. Säger god natt och på återseende, kram T.

Satan i gatan, kusin vitamin vad jag är trött.

Håhå jaja, har varit på kurs i dag. Eller kick off rättare sagt. Började kalas bra med Stefan Einhorn som gav sin föreläsning, Konsten att vara snäll. Han talade fram till lunch och alla som lyssnade var supernöjda. Lunchen avnjöts på en restaurang i närheten och bestod av ungsstekt lax med god kall sås och potatis. Mumma. Sen gick vi tillbaka till stora hotellet för att lyssna på resten av föreläsningarna. Jag fokuserade i 10 min sen fick jag anstränga mig av hela mitt hjärta för att hänga med i det som sades. Vad synd det är när den bäste föreläsaren är först i programmet, de andra får för det första massor att leva upp till och för det andra så borde ämnena bli lättare och lättare, inte tvärt om. Att presentera staplar och diagram och olika forskningsinstrument mellan 15,00 och 17,00 är ju dömt att misslyckas. Tyvärr.

Annars är allt väl, det har lugnat sig på busfronten här hemma och idag har ungarna varit på dagis hela dagen. J vågade följa med till biblioteket trots den otäcka häxan som finns där. Han vågade inte lyssna på sagan som hon läste men vågade gå fram till henne och för att få en pepparkaka efteråt. Det tyckte jag var jättemodigt av våran lilla treåring. Han har redan bestämt sig för att följa med nästa vecka också. Vi har berömt honom massor och han ser lika stolt ut varje gång. E var alldeles ovanligt vansinnig i morse när de skulle gå iväg. jag tog nämligen in deras eldrivna motorcykel igår för att ladda den. De får ju naturligtvis inte köra omkring med den inne i vanliga fall men jag gjorde ett undantag igår. Ajaj mamma, inte bra. För självklart var motorcykeln det första hon såg i morse och skulle följdaktligen inte kliva av när far och son stod färdiga för dagis. Utbrottet som följde var av rang och hon lugnade sig inte förren hon satte sig vid frukostbordet på dagis. I bland är det skönt när man kan lämna över till någon annan.

Nu ropar min supertrötta pojke på mig så nu ska jag ta med honom in i badrummet för en snabb kvällstvagning och tandborstning, vilket han absolut inte vill just nu. För han ska titta på Madicken en gång till. Låt striden börja. Kram alla.

Godingar, trots allt.

Tur att de är så söta, för efter en sån här dag lånar man gärna ut dem.

Vilken dag

Vissa dagar vill man bara radera. Det här är en sån dag. Uppstigning 07,20 ner för frukost och påklädning. Frukosten var allmänt rörig. E skulle ha småyoghurtar för att sen ändra sig till vaniljyohurt i skål med banan. J ville hälla ur sina småyoghurtar i en skål för det var tydligen bättre än att ha dem i orginalförpackning. Macka med bara smör, nej jag vill ha leverpastej, nej, inte pastej bara smör. Jag vill ha dubbel, nej vanlig, nej dubbel med ost. MEN ÄT NU DÅ!!!!!!!!!!!

Något senare i badrummet bröt ett mindre krig ut, då barnen inte längre skall bada ihop eftersom de inte kan samsas om vem som ska hålla i duschslangen. Efter gråt och tandagnisslan kom de fram till att de skulle bada tillsammans och att duschen skulle hänga på väggen. Puh
Ut ur badrummet kom vi allihopa cirkus en timma senare, lite blötare, lite tröttare men lite renare. Här någonstans började sen uppförande nivån att markant sjunka timma för timma. E var småilsken mest hela tiden och J gjorde sitt yttersta för att reta henne lite till. Satte mig med en välförtjänt kopp kaffe i köket och njöt av tystnaden!!!! Varför är det så tyst!!!!???
Ungar, vad gör ni? ropade jag från köket. Vi städar sa J. Jag kände i hela kroppen att just den här städningen inte skulle falla mig i smaken så jag gick ut i vardagsrummet. Mycket riktigt, J sitter i soffan med handtvålen från toan i knät och tvättar sig och sin lillasyster. Kalas!!!
Men gud! vad gör du. Jag har ju sagt att du inte får hålla på med med vatten i vardagsrummet! Men mamma, det här är ju tvål!!! Jamen, sa jag!!!Ööööööööööööööööö
Ut med ungarna i badrummet, bort med all tvål. Ny tröja nya byxor.

Del 2, Kaffet kallt, häller på lite mer från bryggaren. Jag vet, glassmuta. Hallå, vill ni ha glass?
Jaaaa. Skönt, lugnt i två minuter. Alldeles för tyst igen. Smyger in, men E varför målar du TV,n med jordgubbsglass??? Hon tittar stolt på mig och säger, det var jag mamma. Nähä, det säger du inte.

In med ungarna i lekrummet och i samma veva kommer mamma. Oh vad skönt, lite hjälp.
Jag går ut i köket för att laga mat och mamma leker med kottarna. Det går bra jättelänge, tills E kommer på att hon skall diska just som jag kladdar med pannbiffsmeten. Diskvattnet yr över köket och biffarna och jag har lite extra gorgonzola i såsen för att dölja eventuell smak av grumme. Då kommer J som ska smaka på i stort sett allt, mamma får jag smaka på det? Nej, det är rå köttfärs, du måste vänta tills jag stekt biffarna. Men bara lite? Nej, sluta nu, det är inte gott. Men jag tycker om det! NEJ DET GÖR DU INTE, GÅ NER FRÅN STOLEN. Men mamma, Får jag en smörklick då? Jajaja, ta en klick smör men sen går du ut ur köket. Lek eller gör nåt, bara du går ut! Till slut är maten klar och vi kan sätta oss ner och äta.

Efter maten tog mamma hand om disken och jag gick in i lekrummet med kidsen. J frågade om han fick gå ut och titta på Musse och hans vänner? Ja visst svarade jag som den fina mamma jag är. Sitter på golvet med E när J kommer in till oss. Mamma, jag är blöt. Oj då, hann du inte på toan. Nää det är inte kiss. Nähä, vad är det då? Vatten, sa J.
Var har du haft vatten nu då? frågade jag med en mycket trött stämma. I soffan, säger den lilla sötnosen. Han har då tydligen hämtat en hink, fyllt den med vatten och tvättat soffan!!!
VARFÖR
Enligt min mor, som gick in för att titta på förödelsen, var det ingen jättefara förutom att soffan var plaskvåt och lika så min son. Men varför? Jo, för jag ville! Jaha, vad säger man.

Efter denna händelse var jag stenhård i två timmar. Ingen J i vardagsrummet, punkt slut. Ska du titta på TV så får du gå upp och göra det, för du kan ju uppenbart inte vara i vardagsrummet! Men då jag har mellansveriges blödigaste mamma så fick hon J att lova på heder och samvete att ALDRIG mer ta in vatten i rummet, tummis.....................

Strax innan mamma skulle åka hem så kommer hon in i lekrummet och ser matt ut. E har plockat ut hela din väska och allt smink, och jag tror hälften ligger under soffan. Jaha ,jag ska säga er att jag sket helt enkelt i att ens resa mig upp. Jaha, sa jag. Och....
Mamma gick in i vardagsrummet för att plocka ihop allt igen och så ropar hon. Du, hur många paraflex hade du kvar i burken i väskan. FAN FAN FAN.
Gud, jag vet inte, två, tre, fyra stycken, inte mer, svarade jag. Ok, det är två kvar nu och de låg på golvet, sa mamma. Skit också, vad gör vi? Jag avvaktar, sa jag och tänkte som en idiot på hur många det var sist jag öppnade burken. Kanske tre, eller två. Nå väl, mamma åkte hem efter ett tag och jag och ungarna gick in i badrummet. Jag tittade lite misstänksamt på E och letade efter minsta tecken på att hon fått i sig något. Nu äter ju hon allt hon ser visserligen, men inte läkemedel. In med dem i duschen innan kvällsmaten, oooppps, där trillade E, shit, medicinen. Den är ju muskelavslappande. Hallå, gumman, hur gick det? Bra, sa hon lite trött, eller var det bara jag som inbillade mig. Fram med telefon och nummret till giftinformation. Du kan nog ta det lugnt sa den rara damen i andra änden, Mer än tre tabletter krävs innan man sätter in någon åtgärd. Ok, vad ska jag vara uppmärksam på då? Yrsel, illamående, diarre och muskelsvaghet. Grattis Tina, kul kväll.
Men efter att jag pratat lite sunt förnuft med mig själv så bestämmde jag mig för att hon inte fått i sig nåt. Och nu när klockan är 21,15 och hon ätit kvällsmat och lekt lite till och nu sover lugnt så kan vi nog avskriva läkemedelsförgiftning. Vad jag där emot vet är att jag inte vill ha tillbaka den dagen igen. Näää, i morgon kommer syrran och hoppas hoppas att jag får med henne till skojlandet så kanske vi tillsammans kan köra slut på de små liven i för det avsedda lokaler och då kanske jag tar tillbaka tanken att sambon INTE går utan för dörren i morgon kväll, utan låter honom gå på fotboll med jobbet. Han kommer nog från repet snart och då vet jag en som ska få massera mina fötter, vare sig han vill eller inte. Kram alla, T.

Ohhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

Jobb.

Veckan som gått har varit bra med jobb och dagisrutiner. I torsdags var vi lediga, ungarna och jag så vi passade på att handla lite kläder och luncha hos syrran. Mycket trevligt. E var ovanligt obstinat och sur som en ättika när vi ätit och var smått otrevlig mot oss allihopa. Jag förmodar att hon anstränger sig för att hålla ihop under veckorna på dagis så när vi är lediga kan hon balla ur lite hur som helst. För den här veckan har hon, enl dagisfröknarna, varit alldeles ovanligt trevlig och glad. Det kanske tar på krafterna, vad vet jag?. Hon tyckte i alla fall att banan mosar med händerna och kastar sedan på golvet. Hemma kan jag ta detta beteende men borta! Och speciellt hos min syrra som är mer pedant i njurarna än vad jag är i hela kroppen.

J fick feber igår och var hängig, han vaknade åter igen i natt och ville gå ner och sova på soffan. Vi har ju sagt att det är ok när man är sjuk så pappa och J gick ner och lade sig där någon gång på förnatten. Efter ett par timmar kom de upp igen eftersom J tydligen var mammasjuk och ville ligga bredvid. Vi somnade om bara för att vakna 1,5 timma senare då han var så täppt i näsan att vi bara var tvugna att gå ner för att leta upp nässpray.
J skulle prompt med ner och leta och jag var för trött för att protestera. Efter ett jäkla letande hittade jag nässprayen exakt där den borde ligga, men som jag inte för ett ögonblick kunde tro att den låg. Spray spray i båda borrarna och sedan horrisontalläge på soffan. J kröp upp bredvid mig och somnade om, det gjorde dock inte jag. Skit, när man ska upp 05:45.
04:00 började The Truman show, en otroligt bra film som jag visserligen sett flera gånger, men när jag nu inte kunde sova så kunde jag ju lika gärna titta på den. Måste trots allt ha somnat till eftersom jag vaknade av larmet på mobilen som glatt meddelade att det var dags att gå upp.
Oh vad jag ville det just då. Blä...............

Nä, nu ska jag göra lite nytta och försöka ignorera det faktum att halsen gör ont och snorbacillerna rustar för krig. Ha det gott alla, och tusen kramar till Australien. T.

Barnasinne

Vissa dagar har alla kul, stora som små. Have fun down under.

Gone went åkt

Nu är tösen på väg till Australien, läbbigt och fränt. Skulle tro att hon nu befinner sig på en flygplats i England, pirrig, spänd och jäkligt förväntansfull. Lycka till tjejer och ha det underbart.

Mindre kul nyheter idag var väl att Patrik Swayze avlidit. Jag kan väl inte påstå att jag tänkt speciellt mycket på honom de senaste åren förutom då jag läst om honom i tidningen, men idag gick mina tankar till honom av naturliga skäl. Minns "dirty dancing" med en rysning av tonårs välbehag. Vilken tjej skulle inte ha tuppat av för en dans med honom. Jag tror utan att ljuga att jag sett slutscenen i den filmen 150 gånger.
"Now i`ve had the time of my life"
RIP Patrik Swayze vi kommer minnas dig som du var i en av de bästa tjejfilmerna som gjorts.

För övrigt ser det ut att bli en ganska vanlig vecka. Med dagislämningar och jobb i blandad kompott. Jobbar hela helgen så jag har inga direkta sysselsättningsproblem till veckoslutet heller. Imorgon är det föräldramöte på dagis, det ska bli kul. Korvgrillning och lite prat om hösten. Blir nog en bra dag på det stora hela. Kram alla.

Att säga hej då.

I morgon åker Lotta lo till Australien. Stockholm-London-Hong kong-Cairns, det tar nästan 2 dygn innan hon är där. Hysteriskt långt när man tänker efter, så därför gör man inte det. Hon och mamma kom förbi i går kväll för att säga hej då och på återseende. Lotta lo skulle sova hos mamma, sin mormor, en sista gång innan avfärd till sitt nya liv som aussie. Trots att jag kommer sakna henne något fruktansvärt så kan jag inte låta bli att avundas henne på samma gång. Två tjejer, kloka och rediga, kommer om 24 timmar ge sig ut på sitt livs största äventyr. De kommer att få se, andas och känna allt det vi andra bara ser på TV. Tänk att få sitta på stranden och se ut över stora barriärrevet, eller bada i surfers paradise, eller shoppa i Sidney. MAGISKT.
Sitter nu och funderar på om jag ska orka ta mig hem till henne i kväll efter jobbet eller om vi skall anse gårdagens hej då vara it. Jag har en känsla att det inte bli lättare ikväll.
Hennes storasyster åkte för några år sedan till London och bodde där i nästan 1 år, den saknaden var också stor men där vissta jag att jag skulle få hälsa på. Hela familjen planerade en resa till England. Jag var höggravid och vi kom iväg i sista stund. Även fast Emmy lo var borta i nästan ett år så var hon ändå nära på något konstigt sätt. Vi pratade ofta på telefon och ibland när hon gick från jobbet på kvällarna så ringde hon och så fick man följa med på en promenad genom ett höstigt London. Det var nästan som om man var där själv.
Det är längre den här gången och nu är det inte lika självklart att hälsa på.

Ja du Lotta lo, Jag är med dig i allt du gör och jag tror på dig och ditt omdömme. Upplev allt och lite till och kom hem snart. Jag kommer sakna dig mer än du tror, men jag kommer också glädjas med dig i allt du gör. Ta hand om er tjejer och ha den bästa tiden i ert liv. Jag älskar dig.

En snorig torsdag

Jaha.... vad gör man i dag då? Kan inte bara någon ringa och föreslå något urkul vi kan göra, jag och barnen. Själv har jag idètorka. Vi borde gå ut med ungarna är forfarande så himla snoriga att det inte känns som något bra alternativ. Ett tag tänkte jag på biblioteket men där finns en sagotant som läser för barnen, hon har olika handdockor som hon pratar genom, och J är livrädd för en av dem. En häxa. Vet inte hur det ska bli i höst när de ska dit med dagis, han har redan börjat oroa sig sen han fick reda på att de ska gå dit varannan vecka. Jag får sätta min tilltro till fröknarna och hoppas att de hjälper honom, för det spelar ju ingen roll att jag försäkrar att hon inte är farlig, när jag inte ens är med.

Åter till tråktorsdag, dagen av kola. Det känns som om jag är färdigpysslad för ett år framåt så det är inget alternativ..... Skulle kunna ta fram gardintyget till ungarnas rum och sätta mig och sy. Men hur involverar jag en 3-åring och 2-åring i en symaskin, känns lite vanskligt onekligen. Jaja, vi kommer nog på något.

Ringde veterinären i morse för att berätta om hur senaste antibiotika kuren gått för kissen, han bad mig ringa efter en tid vilket jag alltså gjorde. Efter att vi avklarat det viktigaste talade jag om att kissen pinkar lite överallt i huset sen ett år tillbaka ungefär, speciellt i tvättstugan. Och att hon till och med kissmarkerar på mig ibland. Det var enligt veterinären bland det oförskämmdaste han varit med om, och ett totalfel beteende och att det bara finns en behandling. Avlivning!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trots att jag inte står ut med hennes fasoner så är tanken att behöva avliva henne jätte tråkig, men enl veterinären kommer hon aldrig sluta att kissa inne. Om någon därute har en idè om vad man gör med kiss-kisse så skriv ett par rader. Nu ska jag gå och engagera mig.

Segbulle

Sitter i lekrummet och tittar på ungarna som leker med lego och försöker hasa mig ner på golvet. Men något tar emot, kan vara min olust att leka. Varför tycker jag att det är så outhärdligt trist att leka. Jag älskar ju mina barn, det borde vara helt naturligt att vilja leka med dem. Men nej, går inte!!! Jag är kanske bra på annat.

Längesen

Nu var det som sagt länge sen jag skrev, mitt skrivar humör har inte legat på topp. All den piggheten jag kände i början av LCHF- ätandet, har för tillfället förbytts mot trötthet, huvudvärk och idètorka. Trots detta har en del kul saker hänt.
Förra fredagen spelade sambon på o`learys i Örebro. Trots att vi varit tillsammens ett gäng år nu har jag inte varit och tittat när han spelar mer än kanske två gånger. Första gången var jag med barn och andra gången var E pyttebebis. Men nu skulle det alltså bli av. Naturligtvis fick jag huvudvärk redan på eftermiddagen, fyra timmar innan vi skulle åka. Den dövade jag dock effektivt med vitt vin, ett glas hemma och resten hos syrran. Lotta lo kom och hämtade oss med bil och så svängde vi över till syrran och svågern. De skulle bjuda på lite mat innan vi gick ut. Eftersom sambon skulle lira så skulle Lotta lo följa med oss, som förkläde till mig.
Jättetrevligt hos syrran och superkul på krogen. Sambons band "Pigs in space" var kanon som vanligt och det är alltid kul och se folk som hoppar och sjunger och jublar. Särskilt när en av bandmedlemmarna är min. Lotta lo och jag for omkring som skållade råttor där inne i jakten på att träffa så många som möjligt under kvällen. Har man som jag inte varit ute på 4 år så har man ju lite att ta igen så att säga. Och det mina vänner, det gjorde jag. Jag blev något överförfriskad, men skall påpekas, på ett trevligt och charmerande vis. Jag kom dock aldrig så långt som till sängen när vi väl kommit hem på natten utan tillbringade den på altan tillsammans med katten. Sambon försökte få med mig in men där hade jag mumlat något om att man inte fryser ihjäl i sverige i augusti och att jag minsann var 39 år och bestämde själv. Mamma som var barnvakt såg som sin moderliga plikt att komma ut och skälla på mig som var så oansvarig och hade så dåligt omdömme. Detta gjorde hon samtidigt som jag kastade upp i en rabatt så det hade hon inte mycket för. Man kan säga att mitt fokus var annorstädes. Nåväl, man borde kanske veta bättre men det struntar jag i för jag hade faktiskt dökul och det var första gången på 4 år, så det var jag värd.

Ungarna har börjat blivit varma i kläderna på dagis igen efter sommarlovet. Skönt. Första veckan kändes det jättejobbig att lämna dem. J är fortfarande lite fundersam om vad han skall tycka om dagis, eller rättare sagt, vad han skall tycka om att bli lämnad av mig eller sambon. För jag tror att det är det som är felet. Kunde han få gå på dagis och jag också var där så tror jag att allt skulle vara fridens. För han älskar leken men behöver mammatanka då och då under dagen.
Märker ändå att det går åt rätt håll. Nu har de varit hemma ett par dagar med snor bortom allt förnuft. Bara lite feber men superförkylda och nu i kväll har E börjat hosta. Blir väl en vaknatt i natt. Men det är ju längesen nu så det står man ju ut med.

Själv vaknade jag runt midnatt i går med en dunder migrän de lux. Smög mig ner för att hämta värktabletter, då märkte jag att omgång nr två var på intågande. Stora härliga blixtar framför höger öga med följden att jag var halvblind när jag släpade mig nerför trappan. Det var länge sen jag hade ett så stort anfall så jag tar och skyller på LCHF.

Var arg som ett bi helgen på den där jäkla dieten. ställer mig på vågen och det har inte hänt ett skit. Matidèerna var totalt slut och det enda jag kunde tänka på var pasta, potatis och socker i mängder. Men för första gången i mitt liv så ballade jag inte ur, jag höll i trots allt, och se på fasen, i morse hoppade jag upp på vågen och den har återigen börjat peka åt rätt håll. Har gått ner 5,5 kg nu. Talade med fröken tvättmedelsleverantör idag och hon sa att man ser större framsteg om man tar fram måttbandet i stället så det ska göra nu. I början var det inga svårigheter att strunta i vad vågen sa för då var jag så pigg och glad, men nu, i första svackan behöver man all hjälp man kan få och då är det inte kul när inget händer. Men men, jag håller i så får vi se vad som händer. Nu ska jag smyga upp till ungarna och läsa lite bok innan jag somnar. Sen ska jag planera helgens stundande kräftskiva och Lotta lo,s avskedskalas i huvudet. Vilka kommer, vad ska vi äta förutom kräftor och svårast av allt, har vi stolar så det räcker. God natt alla, kram Tina.

Jula...

Fick för oss att vi skulle åka till Jula när sambon kom hem från jobbet. Det gjorde vi, urk. Hade nog varit kul om inte J personlighetsförändrades när vi kom in i butiken. Gnällig och eledig. "Bär mig" "Nej, jag vill inte." " Nej, jag vill sitta i vagnen" Nej, jag vill inte sitta". ÅHHHH
Gnälliga småbarnsröster gör mig knäpp. Jag kan ta det mesta men inte det. Vi fick snabbt handla det vi skulle och ta oss ut därifrån. Behöver jag tillägga att de inte fick någon glass vid utgången. Då bröt han ihop för det, sen bröt han ihop för att lampbutiken i Kumla var stängd. OHHH Gud.

Det blev dock bättre när vi kom hem. J kröp upp i soffan och tittade på Ronja och E grejade med lite av varje. De höll sig lugna ända fram till maten, tack och lov. Kyckling, nudlar och wok till sambon och barnen och kyckling med grönsaksröra till mig.
Älskar LCHF. Man får äta vad man vill i stort sett, utom KOLHYDRATER. Det går jättebra. Jag har gott ner 5kg på 3 veckor. Nu har jag bestämmt mig för att se viktnedgången som sekundär och det faktum att jag är mycket piggare och mår mycket bättre som primär. Jag har ingen lust att bli manisk och springa och väga mig stup i kvarten. Nä, jag tar dagen som den kommer och ska faktiskt gå ut en sväng i kväll se om jag klarar och gå utan att få ont i kroppen.
Förut när fibron varit som jobbigast har jag inte kunnat gå långt innan det börjat göra ont i alla muskler. Jag gör ett nytt försök i kväll, håll tummarna för mig. Kram T.

Jula....

Supergnällig unge

I går var jag ledig eftersom jag jobbar nu i helgen. Tänkte ha en lugn och skön dag med barnen, fint väder, leka lite ute, mys pys helt enkelt. Blev det så? NEJ..........
E slog världsrekord i gnäll. Hur kan ett barn som bara är två år tycka att allt är så trist att hon måste gnälla över allt från att hon stiger upp på morgonen. Inte en enda sak var bra under hela dagen. Fel frukost, fel duschtvål, fel handduk, fel kläder. Arg arg arg!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja ja, idag var det dagis igen och allt återställt.

Vi skulle festa på kräftor i kväll. Jag laddade som tusan eftersom jag älskar kräftor. J och E gillar det också. Sambon däremot tycker inte om skaldjur, han säger att han gör det men det är en lögn. Joo, men jag gillar räkor, säger han och skyfflar runt dem på tallriken i hopp om att ingen ska se att han inte stoppar dem i munnen.
Ungarna och sambon skulle börja kvällsmaten med lövbiff, pommes och bea-sås. Barnen tog en pompa var, smakade på köttet och sade sen "kräfta".
Jaha, det var bara att börja skala kräftor. I stort sett alla stjärtar åt de upp, jag fick klor och kroppar. Jippi. Nu gillar jag kropparna men en och annan stjärt hade ju varit gott. De åt mycket och E försökte sig även på skalet, det kom dock ut ganska snabbt igen. Jag gjorde till och med en fuling och lockade med chips mitt i middagen för att jag skulle få några kräftor, inte ens det gick de på. Attans.
Trista kräftor dock, de hade nog glömt att salta, och då var det hjälmar kräftor. Jag menar, de var ju inte gratis precis.

Nu ska jag bara sätta mig framför TV,n och förhoppningsvis få titta på någon bra film. Hoppas ungarna kommer i säng snart utan för mycket fight. Ska ju upp igen i morgonbitti klockan 05,45.

Kram alla,T.

Jobba och slita.

Har ägnat veckan åt jobb. Imorgon är jag ledig eftersom jag jobbar hela helgen. Ser fram emot ledig dag, ser inte fullt så mycket fram emot att jobba helgen. Långa 12 timmars pass både lördag och söndag. Men vi bestämmde att vi ska grilla på lördag och det kan man ju se fram emot om inte annat. Det har varit en korkad dag på jobbet i dag och vi har garvat åt det mesta. Vilket är bra om man kan på jobbet, det ger lite extra energi när man behöver. När jag kom ut från jobbet idag hade sommaren kommit tillbaka. Mamma skulle låna bilen så hon följde med hem en sväng. Vi hämtade ungarna från dagis strax efter tre och lekte sen ute hela eftermiddagen.

Upptäckte igår att de gula plommonen var mogna så dessa har vi smaskat på idag. mums. Synd bara att de kommer ut så fort igen, fast i annan form så att säga. När vi som bäst satt och musade plommon sa J, titta mamma en igelkotte. Och jag blir ju som alltid eld och lågor när jag ser ett "vilt" djur. Jag for in och slet åt mig ett vaccumförpackat paket kattmat och en djup tallrik som jag hällde grädde i. Rusade ut och ställde maten framför kotten som ryckte till i vild panik. Vädrade i luften backade tre steg och tvärvände. Han for som en oljad blixt in i häcken och försvann. Jaha tänkte jag, han blev väl rädd.
Vi fortsatte att leka och hittade en snigel med hus som J ville att vi skulle ta in. Kanske inte ta in sa jag men vi kan väl göra ett hus åt honom. Sagt och gjort vi bäddade i en hink åt den lilla. Han fick gräs och sallad och ett plommon. E plockade svamp som hon hittade i gräsmattan. Mums för en snigel. J tyckte synd om honom och ville att han skulle få en kompis, så vi började leta. Mamma hittade till slut en polare i komposten. Han fick flytta in hos snigel 1 direkt, och de såg ut att trivas bra ihop. De smaskade på samma salladsblad i alla fall. Ska släppa ut dem när J somnat och hoppas att godtar förklaringen att de blivt fritagna under natten.

Får plötsligt syn på igelkotten igen som nu sover i en solig glänta vid häcken. Jag rusade till maten som stod kvar på marken och smög sen som en indian på tå fram till kotten. Ställde maten precis under nosen på honom och gick undan. Satt sen och väntade att han skulle vakna. En kvart senare slog han upp sina blå och vädrade som en galning i luften, fick syn på maten luktade och gick därifrån!!!!!!!!! Jäkla kotte. Det var mig en kräsen en. Jag försökte få syn på honom i buskaget utan framgång. Nu ger jag snart upp!

Kom på när jag strosade i trädgården att potatisen borde vara färdig nu så ungarna, mamma och jag gick till potatislandet för att se efter. En grep låg bredvid landet så den tog jag och svingade ner i backen. Helt fantastiskt, knöliga små och stora potatisar kom upp till ytan likt trolleri. Tänk att vi satte dessa i våras och nu är de klara att ätas. Ett stråk av besvikelse drog över mig när jag kom på att jag inte äter kolhydrater längre och faktiskt inte kommer att få smaka våra potatisar. Fasen!!!!!!!!!!! Jag får väl glädja mig åt att resten av familjen får glufsa i sig dem.

Nej, kolla igelkotten igen. Jag gör ett sista försök med att visa vilken fantastisk värd jag är för en igelkotte, tänkte jag. Sprang fram till honom och försökte lyfta honom under magen och rumpan som med ett marsvin eller liknande. Gick ju så där. Jag är ju inte dum i huvudet så jag vet faktiskt att de är vassa, men jag tänkte att eftersom den var så liten så kanske den inte skulle vara så rädd och kanske inte hade så vassa taggar än. HA, vad jag bedrog mig. Sylvassa små taggar trängde in i mina händer, ajajaj. Men skam den som ger sig.

Just då kom E klivande över gräset fram till mig och den vassa bollen. Aha tänkte jag, Man får inte vara dum. Älskling, får mamma ta av dig tröjan? Jaa, svarade den lilla glatt. Så jag tog av min dotter tröjan, som föresten var det enda hon hade på sig efter ett tidigare blöjbyte, hmm. Så där står min dotter iklädd endast ren blöja och bamsetrosor och jag ligger på knä och pratar lugnande med kotten samtidigt som jag lindar in honom i en vit t-shirt med en grön kanin på. Jaa, vid det laget så tycker till och med jag att jag är korkad och jag skäms lite inför mig själv. Reser mig med pirogkotte och går försiktigt mot maten, som nu blivit till en festmåltid för traktens alla spyflugor. När jag kommer förbi trappan så möter jag sambon som kommer från jobbet. Han stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. Vad har du i famnen?
En matvägrande igelkott så klart! Eller.
Vid närmare påseende tycker även sambon att kotten är söt och tittar intresserat på när jag formligen lägger kotten i grädden, nu kan du inte missa din korkade igelkott väser jag mellan tänderna. Ställer mig en bit i från och väntar. Han är väl så himla rädd vid det här laget att han inte vågar andas, för det tar en bra stund innan han rör sig. Nu, säger jag till de andra, kolla nu vill han smaka ska ni se. Han rör sig försiktigt i gräddfatet, ser sig omkring och drar sen som en avlöning! Usain Bolt sprang inte snabbare på 100 meter än vad den kotten gjorde. Jag tror aldrig vi kommer att få se honom igen, och får vi det så är han definitivt knäpp, inte ens jag skulle komma tillbaka efter en sån här dag. Kram T.

Tillfällig frisör

I går kväll fick jag sambon att entra frisöryrket. Efter mycket lock och pock, och en hel del tvång, gick han med på att klippa mitt hår. Håret har varit halvlångt och det har inte varit någon riktig frisyr, så jag bad honom att klippa rakt av i axellängd ungefär. Någonstans i gömmorna har jag en billig frisörsax, tror ni vi hittade den? Nope.... Så jag tog fram en av ungarnas papperssaxar i stället.
Sambon satte saxen i mitt hår och fick panik. F-n, jag vill inte, du kommer inte att se klok ut! sa han med panik i rösten. Jo,rå sa jag, det här fixar du. Du behöver bara vinkla saxen lite innåt så att överhåret blir längre än underhåret. ( eller typ, jag vet inte, äsch kör nu. Tänkte jag)
Och han körde. Och klippte, o klippte, o klippte. Och svor.
Samtidigt skulle ungarna vara med och hjälpa till, gick väl så där. De klev runt i allt mitt hår och spred runt stråna effektivt över golvet. Sambon jagade dem och stråna med dammsugaren sammtidigt som han klippte mig.

Nu orkar jag inte mer, jag skiter i det här nu! Du får se ut hur du vill, gå till en frisör eller nåt! sa han argt. F-n, det hade varit bättre om vi blivit osams istället, du kommer inte kunna visa dig ute. Du ser ju för f-n ut som Hedvig i från A till Ö!!!! Nu var han inte glad min stackars sambo. Han stod mitt på golvet i badrummet med armarna hängande ut med sidorna som ett tecken på att aldrig skulle lyfta dem igen. I alla fall inte med en sax i handen. Jag tog fram en spegel och vände mig om för att kunna se hur jag såg ut där bak, och det var faktiskt Hedvig. Underhåret var ca två centimeter längre än överhåret. Det avklippta håret bildade en sned vägg snett uppåt/utåt, och avslutades med en liten schvung längst ut. Ungefär som en hoppbacke.
Jag fick ett hysteriskt skrattanfall. Efter att jag besinnat mig så slängde jag i lite skum i håret och satte upp det i en tofs. Jag gick ut till sambon som satt i soffan, han tittade på mig aningen stelt och skakade på huvudet. När jag försäkrat honom att jag kunde fixa håret med skum och spray så lade vi ner hårsamtalet och koncentrerade oss på att söva ungar i stället.

Efter sedvanliga morgonbestyr så kom vi till slut iväg till dagis. Lite sena, lite stressade. Jag hade piffat och fluffat och skummat och sprayat innan vi gick hemifrån, och resultatet???
Men, vad snygg du är håret! Jaa, jättefint, har du varit och klippt dig?? Oh, goa dagisfröknar,
jag visste väl att vi var ett bra team, sambon och jag. Vi kan det här med frisyrer, eller.
Han kanske kan klippa mig med, sa en av fröknarna.


Nu ska jag gå och titta mig i spegeln och sen åker jag till jobbet, i min nya snygga frisyr. Kram T

Kantareller och fästingar.

I går hade vi lite svårigheter att komma överens om vad vi skulle göra så vi delade på oss. Sambon och J var hemma på fm för att sen åka till Örebro och titta på hockey. Örebro- Dynamo Riga. J orkade en och en halv period, sen tappade han intresset för skridskoåkarna. Sambon och J gick ut i korridoren och strosade omkring och kollade på saker. Varje gång de stack in huvudet hade Riga gjort ett nytt mål, så när MAX kom på tal kände nog sambon inte att det var så svårt att gå därifrån. In på MAX för lite hamburgare och lek. J träffade en liten tjej därinne som var 4 år. Hon ville att J skulle klättra tillsammans med henne. J vågade inte och sa att han inte ville, och då svarade hon på tjejers vis, Nähä, slipp då, då får jag väl klättra själv. Suck och stön.
Tänk, 4år och redan bitter, en del lär sig tidigt.

Vi andra, det vill säga, E och jag, packade bilen och åkte till landet. Där var Syrran, svågern och mamma. Gräsklippning och ogäsrensning stod på schemat. Skojit värre. Efter intag av lunch och avslutat trädgårdsarbete så drog vi på oss stövlarna och gick ut i skogen. Till en början var resultatet mycket magert men efterhand ökade vinsten. Stora gula kantareller. E orkade inte gå i någon skog utan vi avlöste varandra och lekte med henne vid bilen. Under mitt skift lyckades ungen få in huvudet mellan karm och bildörr och samtidigt stängde hon dörren. Gick väl så där kan man säga. Ett skrik fortplantade sig över nejden som förmodligen skrämmde bort alla vilda djur i hela Tiveden. När hon lugnat sig letade vi svarta ludna larver, det var mycket stillsammare än att leka med bilen. Vi hittade två lurviga små larver som vi pressenterade för varandra. E tyckte de kunde bli vänner och gå på dagis tillsammans. Och så fick det bli.

Mamma dök upp ett tag med famnen full av gula godingar, Syrran hade ju svampkorgen så vi andra fick plocka i vad som fanns. Vi började så smått fundera på hur länge syrran varit borta och kom fram till att ingen av oss sett henne på ett bra tag. Då går jag, sa jag och klev ut i snåren för att leta. Mamma ropade då att jag gick åt fel håll och jag roppade tillbaka att,nähä, hon gick hitåt. För det såg jag. Jo tjena. Efter att ha skaffat mig tinnitus av allt busvisslande och skrikande slår det mig att mamma kan ta bilen ner till stugan för att ringa syrran som hade en mobil i fickan. Sagt och gjort, Mor och E rullar neråt och jag fortsätter att vråla. Snart hör jag ett försynt, hallå hallåå. Vänder mig om och får syn på Micke, en kille som bor i området. Han och hans tjej har hört mig skrika och förstått att vi ligger minus en person.
Just då kör mamma in på skogsvägen och lyckas klura ut hur man ringer med min mobil. Hon får genast svar av en något kantarellhög dotter. Va, vadå, gått bort mig, ni är ju knäppa! Jag har ju plockat svamp ju. Hittat massor. Puh. Hade jag fortsattt gå åt det håll jag trodde hon var hade jag förmodligen mött henne igen år 2020 när jag traskat mitt varv runt jorden.

Tillbaka i stugan smörstekte vi kantarellerna och de smörsoppar jag hittat. Lite grillat, lite gorgonzola sås och lite vin ihop med svampen det gick ner kan jag lova. När vi sedan vände hemåt följde mamma med mig och E i bilen. Vi kryssade mellan alla dessa grodor som kommer upp på vägen när det regnar och min bilkörning liknade mest en påtänd slalomåkares och mor satt bredvid och utstötte ljud. Efter ett nästanmöte med ett stort rådjur tog vi det ännu lugnare och sniglade oss hemmåt. Fick ett kraftigt sockermåste i Laxå och stannade till vid OKQ8. Besinnade mig dock och inhandlade bara en mineralvatten. Uselt substitut när det man vill ha är mjukglass de lux, en halvliter chokladsås och nötkross. Men, men, djup suck, suget försvann och vi kom hem utan vidare missöden. Det blev ett par minuter i soffan med sambon innan tröttheten tog över och sängen ropade till mig.

Vi fick inte bara med oss svamp hem utan också två förtjusande fästingar. De hade hoppat på min dotter och placerat sig på rygg och mage. Äckliga små djur utan uppgift. Pillades bort i morse av sambon, och nu ska jag studsa in i duchen och leta fästis jag med. Ha de gott alla, Kram T

Åter till jobbet.

Jaha, så var semestern slut för den här gången. Onekligen lite blötare än man önskat men i det stora hela bra. Astrid Lindgrens värld var kanon och turerna till landet har varit avkopplande och mysiga. Barnen har växt otroligt mycket under sommaren, kanske inte så mycket på längden som inuti. De har blivit så duktiga och medvetna. E pratar hela tiden och är så förnuftig, hennes komentarer är så klockrena. Vi satt och pratade härom kvällen vid köksbordet om att gå till dagis och om fröknarna och barnen där. Och hon berättade vad fröken säger om någon busar, eller inte lyssnar, eller busar vid matbordet. Hon använder en vuxen röst och gestikulerar precis som en vuxen. Detta är ju i sig inget konstigt, men när det är ens egen lilla tös som sitter där och allvarligt disskuterar vid matbodet, med sin lilla röst, då blir man alldeles varm.


J och E Var tillbaka på dagis för första gången efter semestern i går. Det hade gått över förväntan, J var lite ledsen framåt eftermiddagen men det gick över snart. Den stora ledsenheten kom i dag när pappa skulle lämna. Båda barnen grät och ville inte alls att pappa skulle gå. Man vet ju att det går över, oftast så fort man gått utanför dörren, men det skär ändå i hjärtat. Jag ringde till sambon på jobbet för att höra hur det hade gått och han berättade att de varit så ledsna. Jag ringde då dagis för att höra efter. Som väntat hade det gått över ganska snabbt och ungarna hade ätit gröt med god aptit och lekte nu med de andra, Men, sa fröken, hur gick det med sambon??? Vad då undrade jag? Jo men han såg ju alldeles förstörd ut när han gick, jättestressad. Mår han bra nu? Ja då, fick jag försäkra, han mår bra nu. Det är uppenbart att det inte bara är ungarna som blir ledsna på dagis, det gäller föräldrar med. Att lämna den man älskar mest på hela jorden och vara borta från dem en hel dag, ja inte är det lätt inte.


Ska nu gå ut i köket och skrapa ihop resterna efter pannbiffarna vi åt nu i kväll. Sambon och jag delar upp kvällarna mellan oss. Kök eller barn. Jag hade velat ha barnen i kväll men det hade inneburit att jag varit tvungen att hänga tvätt när ungarna badat, och det mina vänner är i särklass det värsta jag vet. Förr om åren var det plocka ur diskmaskinen men nu är det absolut tvätthängning. Så jag böt resolut ut mina barn mot köket bara för att slippa tvätten. Det var ett bra val, E är vansinnig på något i duschen. Vad än pappa gör så är det inte bra, jag tror att det är själva duschspruten som är problemet. Huruvida hon skall hålla den själv eller om den ska hänga på väggen. Men jag lägger mig inte i för jag har ju köket i kväll.
Kram T.

Trött

Vill sätta mig framför TV,n och slappa en liten, liten stund. Varför vill inte mina barn samma sak. Läskigt pigga små ungar. Tänk om jag kunde gå på det de går på.

Semesterns elfte timma.

Nu är vi tillbaka från landet. Fyra underbara soliga dagar så här på slutet av semestern. Till och med jag vågade mig ner i vattnet efter trippla doser antihistamin. Det är ju inte som förr när man kunde ligga i en halv förmiddag men nog hinner jag leka lite med ungarna innan jag måste upp igen. J tycker att vattnet ska ses från strandkanten ihop med hink och spade, E å andra sidan älskar att bada och är nästan lite för modig. Trots olika syn på vattnet så kunde de mötas en meter ut i det blöta, i den roliga leken att plumsa stenar. Den sysselsättningen tycker de är lika kul, till vår stora förtret. De första stenarna kastas med precision ut i vattnet. Men någonting händer efter sten 7 ungefär. Sen kastas sten hejvilt och tar man för en sekund bort fokus från barnen utsätts man för stenkastning. Tack och lov att de flesta är små och inte gör så mycket skada.


Härliga kvällar har vi haft med mycket grillat och några glas vin. Tyvärr har våra grannar myggen varit lite för intensiva att vi fått äta inomhus, men vad gör det, smaken är ju den samma. I lördags kom Abbe och Y förbi med sina små tjejer. Vi gick ganska omgående ner till vattnet och till och med Y följde med trots sin rädsla för kräldjur. Under många år har ett stenröse vi stigen ner till vattnet varit bebott av olika familjer orm. För ett par år sedan flyttade de dock och bebor nu ett annat röse någonstans. Så Y kunde nu glatt följa med oss andra till bryggan, fast jag såg att hon stirrade ganska vilt på stenarna när vi gick förbi.


Efter kvällsbad gick vi upp till grillen för fjärde kvällen i rad, men man måste ju passa på när det är fint väder, eller hur?
Vi smaskade och åt gladeligen och som alltid var det kanontrevligt. Ungarna leker jättebra med varandra och lekte doktor så det stod härliga till. Det togs sprutor och tittades i öron på ett sätt som skulle få en riktig doktor att gråta. Men med tanke på hur sjuka mina ungar varit sen de började dagis och hur många gånger vi varit till vårdcentralen så är det inte så konstigt. Första gången J hade mig som patient hemma på hallgolvet började han med att lyssna på hjärta och lungor. Tag djupa andetag och nu kan du hosta, sa han. Han tittade i halsen och sa sen att jag hade dubbelsidig öroninflamation och halsfluss och behövde Penicilin. Och bara så att du vet, sa han, medicinen är jätteäcklig, och så log han.


I söndags kom syrran och svågern ner till landet, de kom från utlandet i fredags och längtade nu ner till stugan. Vi tog en fika och sen ner till vattnet för det obligatoriska doppet igen. Vi satt en stund på bryggan innan vi gick upp för att laga lunch. Inte grilla den här gången. Vi käkade och slappade ett tag innan det var dax för oss att städa och packa ihop. Under tiden som jag grejade där inne lekte J och E med syrran. J kom på att de skulle leka mamma pappa barn. Syrran fick namnet Ulla?? J hette titrik och E titti. Underliga namn kan tyckas. De hade i alla fall urkul, och sen hör jag syrran börja garva. Tydligen skulle Titrik gå och handla för han frågade, " Har du några kontanter, Ulla? Herregud pojken är ju bara 3år. När syrran frågade honom om han visste vad kontanter var svarade han att dem köper man för. Ja, vad säger man, underbara ungar.


I morgon börjar allvaret igen och semestern är slut för den här gången. Trots tråkigt väder har vi haft det ganska bra, eller jätte bra faktiskt. KramT

Fika i goda vänners lag.

En seg början på gårdagen med huvudvärk och trötthet. Men sen fick vi fart på familjen och rullade något försenade mot Glanshammar och den utlovade pajen. Vi möttes av ett svart-vitt yrväder och en smått bredbent liten snörpa som stod och svajade på gräsmattan. Efter trädgårdssyn och husesyn slog vi oss ner och drack kaffe och åt rabarber och jordgubbspaj. Jag mumsade på en nektarin medans de andra högg in på paj och bullar. Det är alltid lika spännande och gå på diet när man är bortbjuden. Nåväl, förutom trevligt småprat vid kaffebordet så var det den yngsta medlemmen i familjen som stal mest uppmärksamhet. För det första så är hon söt som en blomma och trots den ringa åldern av 11 mån rolig som få. Tösen har ett minspel över det vanliga. Och hon åt sin nektarin med mycket mer passion än jag gjorde. Min egen minsting tyckte inte att det var fullt så kul eftersom lycklig hund hela tiden ville göra henne sällskap. Det var inte alls hennes typ av kompis. Några som däremot fann varandra var J och stora tjejen, de lekte från första stund. Och på barns vis, trots en vänskap som pågått mindre än två och en halv timma, Så var det självklart att J skulle sova över när det var dax för oss att röra oss hemåt. Vi lovade barnen att nästa gång så...... Tänk om man inledde vänskap så enkelt som barn, vad många vänner man skulle ha.

Kvällen avslutades dock lite mer dramatiskt med en J som var ledsen som en tok. Vi slank förbi en affär på vägen hem för att handla på oss lite mat inför veckoslutet. Allt gick bra tills vi skulle packa in oss och maten i bilen. J ville stänga bildörren själv vilket inte var något problem om det inte varit för den kraftigt överförfriskade man som dök upp vid bildörren. När jag bad J stänga dörren trodde den glade gubben att jag bad om hjälp att stänga och erbjöd sig att hjälpa till. Han hade stora problem att hålla sig på fötter så jag sa lite klämkäckt till J att ett två tre nu stänger vi dörren. J var inte med på noterna utan tyckte att jag var en elak elak mamma som inte lät honom stänga själv och brast i stor gråt. Och jag som bara ville komma därifrån. Gossen grät och skrek hela vägen hem, vilken tog ca 25 minuter. puh. Han lugnade sig efter lite fjäsk och prat med mormor på telefon.


Nu skall vi sätta oss ner och planera de sista semesterdagarnas innehåll i demokratisk familje anda. Jag vill till landet och hoppas att de andra också ser det som ett alternativ. Äntligen sol och värme. Kram T.

Råttjakt sista delen

Ungefär två minuter efter att sambon lyckats montera tillbaka allt och köket såg ut som vanligt igen hittade jag källan till stanken. En vaccumförpackad kattmatspåse hade spruckit i papplådan de låg i. Resultatet, doft bortom allt förnuft och spåren efter 47 döda larver. Små skal av någon slags ohyra. Stanken gjorde att jag nästan kräktes när jag förpackade kattmaten i en stor plastpåse. Tog påsen mellan tummen och pekfingret gick ut ur huset och fram till sopptunnan. Intet ont anande lyfter jag på locket och där, på en annan påse i en gröt av gammalt avfall har ca 200 fluglarver kläckts!!!! Då skrek jag, som en galen. Ett myller av kryllande vita larver, jag hatar larver. Fy fan för rötmånad!!!!!!!

Nä, småkryp och larver har inte längre tillträde till mitt liv, det får vara nog nu. Jag som trodde det här skulle bli en skön sista semestervecka. Som läget är nu verkar den ju vara kantad av läbbiga småkryp och oangenäma dofter. Nä, fram för lite semestermys, får se vad morgondagen har med sig. det blir iaf en fika hos Ella, och hon har lovat att det blir paj. Med andra ord, det kan bara bli bättre. Kram T

Råttjakt del två

Sitter vid köksbordet och tittar på hur sambon sliter med det illaluktande hörnskåpet. Efter noggranna genomsökningar av allt som fanns i skåpet har vi nu kommit till ett vägskäl. Står vi ut med stanken varje gång vi öppnar skåpet eller plockar vi bort det och tittar efter? Vi tittade efter. Eller, rättare sagt, jag sitter vi bordet och tittar på sambon och han tittar efter. Jag har inga som helst problem med råttor så länge de lever och har hälsan, men döda, burrrrr.
Faktiskt känner jag mig lite CSI:ig där jag sitter och inväntar svaret på sambons vedermödor. Jag bara önskar att vi hade en sån där liten blå lampa som man letar kroppsvätskor med, då skulle jag ju vid ev fynd kunna avgöra vad den stackarn dog av. Kanske.
Nu är underdelen av skåpet bortplockad men det finns inte tillstymmelse av råtta, varken död eller levande. Doften är dock kvar. Jag ber faktiskt sambon sätta tillbaka skåpet, känner att demontering av halva köket är lite utanför vårt kunskaps område. Vi behöver hjälp.

Mamma kom förbi nyss, Då hon inte ville konfronteras med död råtta gick hon ut med barnen. Men hon skickar in J med jämna mellanrum för att han skall förhöra sig om hur det hela fortskrider.

Vi har även haft tvestjärtsinvasion i sommar. Jag har egentligen inget emot tvestjärtar heller, så länge de är ute. Dessa har dock inte hållt sig utomhus utan flyttat in med hela släkten. Mamma såg för några år sedan en dokumentär om tvestjärtar och hon är nu väldigt förtjust i de små krypen. De är måna om varandra och tar hand om sina avkommor, och det känns ju fint. Men när jag släppte ut håret här om kvällen och en ramlade ut ur frisyren så fick jag ändå lite rysningar. En tvestjärt är ju ändå en tvestjärt, och i frissan vill jag inte ha dem.

Funderar på om jag ska samla hop familjen nu och tvinga med dem ut i skogen. Hittade en svampbok på toaletten förut och blev jättesugen på Karl-johan och smörsopp. Det skulle kunna funka till kvällen. Det är bara jag som äter svamp av oss men desto mer till mig, säger snålove. Få se vad som händer, Kram T.

Klockan 21:21

Nu är vi hemma igen efter getingkaffe och en tur till Mcdonalds. Ungarna bryr sig inte så mycket om maten utan det är mer rutchkanan efteråt som lockar. Så även idag, vi stannade dock inte så länge eftersom det luktade äggfis på uteserveringen. Till och med barnen som inte brukar vara så känsliga för dofter påpekade att det "luktade bajs på Mcdonalds". Även deras nya fågelskrämma kändes lite så där. Med jämna mellanrum skrek en pippi rakt ut från tre tätt placerade högtalare. Jag förmodar att pippin är någon slags naturlig fiende till kajor och skator, men det kändes inte minsta naturligt när den drog igång. Tvärtom, E tittade lite förskrämt på mig och frågade vem som skrek. Det är bara en liten fågel hjärtat, sa jag, och såg framför mig en galen vildvittra med attitydproblem.



Det är tyst i vardagsrummet nu, jag tror att båda kottarna somnat framför TV,n. Det får de när det är semester. Problemet blir när allt skall tillbaka till normala gängor om en vecka. J har fått för sig att han sover bättre på soffan här nere än uppe i sängen. Hur kan en treåring få sådana vanor. Att jag gillar och somna på soffan är väl en sak men att han sätter sig upp i sängen ett par ggr iveckan och med hög stämma säger att han minsann ska sova där nere känns lite så där. Speciellt som klockan brukar vara runda slängar 03:00 och alla andra sover som klubbade oxar.



Nä, nu ska jag smyga in och se hur landet ligger. Kanske föreslå en film för sambon. Ses T.

Fy för getingar.

Försöker att sitta ute och fika med Emmy-lo och Adde vilket nästan är omöjligt. Efter en nära döden upplevelse med med en geting drottning så tog friden vid fika bordet slut. Adde sprang in efter flugsmällan och en braständare. Som om det inte skulle hjälpa att slå ihjäl dem. Nä, de skulle kremeras också, för, som Adde sa "man vet ju inte vad de har i magen, kan ju va larver och så"

Ungarna lekte kurragömma med Addes grannars barn. Mina har dock inte förstått vad det går ut på. Förra veckan hos farmor och farfar lektes det kurragömma med pappa och farfar. E och J skulle gömma sig och pappa och farfar skulle leta. Då hör pappa hur J säger till E "Nu kommer han vänd på huvudet så han inte ser dig" Problemet var att de stod fullt synliga med sina huvuden instuckna i en cypress. Att bara gömma huvudet hjälper oftast inte.

Nåväl, fortsättning följer. Kram alla.

Jösses, vad hände!

Från att aldrig ha läst en blogg i hela mitt liv till att skapa en själv är steget rätt långt. Men jag kliver ut och ser vad som händer.
En typisk städ söndag hos oss. Jag inne och sambon ute, och ungarna någonstans mitt emellan. Mamma och Lotta-lo kom på förmiddagen och sattes genast arbete. Lotta-lo fick ta ungarna och mamma fick ta sig an köket. Min baktanke med det var den otroligt äckliga lukten i bunk-och skål skåpet. Är det nåt hon kan min mamma så är det att ta sig an snuskiga dofter och fläckar. Hon brukar med andra ord få bort dem, men idag gick hon bet. Hon vägrade gå med på att doften kom från en död råtta men jag tror henne inte. jag tror hon helt enkelt inte orkade gå igenom den uppsjö med bunkar, krukor och skålar vi har i skåpet, så hon skyllde på kattmaten istället, hmmm. Jag får ge mig i kast med skåpet själv i kväll och se om det ligger en mus begraven eller ej. Fortsättning följer.

Eftersom alla hade sina uppgifter idag så föll det på min lott att laga mat. I torsdags när ungarna och jag var och handlade så stog det en liten dam i affären och bjöd på soppa. En blomkålssoppa med kräftstjärtar, mums tyckte både J och E som bad att få mer i affären. Jackpot tänkte jag och tog receptet. Den jackpoten infann sig dock inte idag. Efter 1 1/2 timmas soppkokande vid spisen så slank några skedar ner hos båda ungarna och sen var det stopp. Tydligen var det roligare att äta soppa i affären än hemma, nåväl, de andra åt som tur var. För i slutändan, med allt spädande till höger och vänster så blev det nog fem liter soppa. Det går väl att frysa in förmodar jag.

Efter maten ville E dega och J pyssla. So be it, fram med play doo och pysselbok. E gjorde mat som alla fick smaka på och J klistrade klistermärken i en bok. Det såg så trevligt ut att sitta där vid bordet och greja att jag också ville göra något pyssligt. Ja visst, vi har ju pärlplattor tänkte jag. Sambon har sen i julas när jag köpte pärlorna på IKEA förbjudit mig att plocka fram dem, men det man inte vet har man inte ont av tänkte jag och tog fram alltihop. Jag introducerade ungarna för fenomenet pärlplatta och vi drog igång. Lotta-lo är ju 20 år och skötte sitt pärlande strålande, hon pärlade snyggt i lila och rosa. E tog en grabbnäve och blandade med lera och J lekte, "hur många barn får jag när jag blir stor" (ni vet den där man annars leker med småsten,ute) Hmm, Jag vill ju inte säga att sambon hade helt rätt men det låg något i detta med att ungarna var lite för små för finliret med pärlor.

Nä, nu ska jag gå ut i trädgården igen. Städningen blev faktiskt klar i hela huset och när jag gick från rum till rum nyss fylldes jag av tillfredställelse. Va skönt. Ny vecka i morgon, den sista semesterveckan. Hoppas på sol och värme. Syrran kommer hem från utlandet med sin familj och alla jäkla pärlor på golvet är uppätna av dammsugaren, så det lutar åt en bra vecka. Kram alla, T.