onsdag 11 november 2009
lördag 31 oktober 2009
Akuten
Fredag kvällen tillbringade jag på akuten. Alltid lika spännande och sitta där. Hade hoppats på att få se iaf en häxa eller smådjävul, men tji fick jag. När vi kom ner till akuten var kl 18:00 och personalen var laddade till tänderna. De tyckte nog inte att min anhörigs problem var så mycket att komma med, i jämförelse med alla läskiga varelser som de trodde skulle droppa in under kvällen och natten. Men som sagt, inte en varulv så långt ögat nådde, och vi var ändå kvar till 23:30.
Jag gillar inte och klaga men jag måste få undra, Vad f-n gör de på akuten. Vi var som mest 6 personer i väntrummet, en tjej hade suttit sen 16:00. Hon blev inkallad, och kom tillbaka. Och inkallad igen och kom tillbaka. När vi till slut gav upp kl 23:30 satt hon fortfarande kvar.
Min anhörige fick komma in ganska omgående, men sen började den stora väntan. Väntan till röntgen, väntan på röntgen, väntan på röntgenbilder. När vi valde att gå hade vi inte fått ett enda svar, vare sig på provtagningarna eller på hjärt-lungröntgen. Jag tror väl inte att personalen sitter och fikar hela tiden, men sammanlagt såg jag kanske 15 patienter cirkulera på akuten och ändå tar det så lång tid. Seg fredag kväll med andra ord.
För övrigt har veckorna flutit på i ganska maklig takt. Jobb och dagis i lika stora doser. Ungarna har faktiskt inte gjort några större avtryck i universum sista tiden. J hade ett möte med min puderdosa och en svartpepparburk men det avlöpte ganska smärtfritt. Tyvärr fick jag slänga puderdosan men den var nästan slut i alla fall så det gjorde inte så mycket.
Syrran pratade om att åka ner till landet idag och kratta löv, men jag tror vi blir hemma för både J och E är snoriga och E har hostat som en galning hela natten. Får se om det är något på gång. Nå väl, ska försöka skriva lite mer frekvent så vi hörs snart igen,Kram T
Jag gillar inte och klaga men jag måste få undra, Vad f-n gör de på akuten. Vi var som mest 6 personer i väntrummet, en tjej hade suttit sen 16:00. Hon blev inkallad, och kom tillbaka. Och inkallad igen och kom tillbaka. När vi till slut gav upp kl 23:30 satt hon fortfarande kvar.
Min anhörige fick komma in ganska omgående, men sen började den stora väntan. Väntan till röntgen, väntan på röntgen, väntan på röntgenbilder. När vi valde att gå hade vi inte fått ett enda svar, vare sig på provtagningarna eller på hjärt-lungröntgen. Jag tror väl inte att personalen sitter och fikar hela tiden, men sammanlagt såg jag kanske 15 patienter cirkulera på akuten och ändå tar det så lång tid. Seg fredag kväll med andra ord.
För övrigt har veckorna flutit på i ganska maklig takt. Jobb och dagis i lika stora doser. Ungarna har faktiskt inte gjort några större avtryck i universum sista tiden. J hade ett möte med min puderdosa och en svartpepparburk men det avlöpte ganska smärtfritt. Tyvärr fick jag slänga puderdosan men den var nästan slut i alla fall så det gjorde inte så mycket.
Syrran pratade om att åka ner till landet idag och kratta löv, men jag tror vi blir hemma för både J och E är snoriga och E har hostat som en galning hela natten. Får se om det är något på gång. Nå väl, ska försöka skriva lite mer frekvent så vi hörs snart igen,Kram T
torsdag 15 oktober 2009
Bläää
Sjuk igen, hur många gånger kan man vara sjuk innan man får spader. Åter igen ont i halsen och huvudet och lite feber till och från. Förra vinter och våren var det barnen som var sjuka. Jag och sambon turades om och vara hemma med ungar fyllda med snor, öroninflammation, halsfluss mm mm.
Nu är barnen friska och jag har tagit över deras snor med besked. ( Jag tror att de tog mitt imunförsvar när jag inte såg och lämnade sitt eget outvecklade försvar till mig). Men men, så länge de är friska så är jag glad, hellre jag än dem.
Lyckades samla ihop mig så pass mycket igår att jag fick iväg ansökan till universitetet. Sista dagen var igår och fröken "sista minuten" slog till igen. Sökte "syrra" som prio 1 och psykologi A 30 P och socialpsykologi A 30 p som nr två och tre. Förhoppningsvis kommer man in på något av det. Ska nu bara fixa matte B så bör det inte vara några problem att komma in, säger hon som är possitivast i stan.
HUR VORE DET OM DU SKULLE ÖPPNA MATTE BOKEN DÅ, DITT PUCKO!!!
Va, Vem var det?
DITT SAMVETE, IDIOT!!!
Jahaaaa, den där gnagande känslan av olust som kryper runt i kroppen och gör sig påmind när man minst anar det, typ klockan 03:00 mitt i natten.
JA, JUST DET, HON.
Jajajajajaja, jag ska!!!!! I morgon! eller typ.
I går hade vi åter igen en sån där "kul dag" här hemma. Gossens busfasoner slog över igen och han visade sig från sin allra charmigaste sida.
Kanel, en smörkniv och burk är allt man behöver för att parta loss i vardagsrummet. Att detta fina pulver sprider sig in i minsta vrå såg han inte som något problem, tvärtom. Lillasyster var med på hörn, men mer som en provsmakare. Hon var brun som en choklad bit i ansiktet och log med kritvita tänder mot mig där hon satt på golvet.
Städa städa, tvätta tvätta.
Snälla ni, kan ni inte leka lite i lekrummet nu?
Jodå, sa J och svängde runt sig själv och en stor mekanolåda han hade i famnen, KRASCH.....
Och där rök krukan till porslinsblomman. Den blomman har fler liv än en katt. Otaliga gånger har den gjort luftfärder för att sedan damma ner med ett brak i golvet.
Men gud, GÅ IN I LEKRUMMET NU, JAG BLIR GALEN!!!
J, mamma blir dalen på dig, säger E glatt och skrattar så mycket hon kan.
Mmmm, jättekul, jag suckar inombords.
Efter dammsugning och golvvård lägrar sig lugnet ett litet tag. Sen är det dax för lunch och spektaklet börjar om.
Maten är inget god, det är för långa spagetti, för korta spagetti, bort med bacon, bara sås, inte mjölk..............
Avslutningsvis spottar J ut maten med ett, vad jag tyckte då, sadoniskt leende på läpparna. Så var den måltiden över.
Under hela den här förmiddagen känner jag halsen börjar värka mer och mer och huvudet börjar få den där uppblåsta känslan. Trött.....
Ungarna sitter nu och tittar på Tv och det är lugnt. J kommer ut till mig i köket och frågar om han kan få titta på dagiskortet som de tog förra året. I onsdags var det nämligen dax för årets dagis kort och fotografen hade varit där och fotat ungar för glatta livet. Så nu ville J titta på det gamla kortet.
Självklart, men var försiktig, du måste vara jätterädd om det.
Jaa, det är jag, sa gossen. Jo tack du, tjena.
Mamma, kortet gick sönder! Vaaa, vad hände?
Jag vet inte, svarade J med saxen i handen. Det bara gick sönder!!!!!!!!!!!!!
Då grät mamma en skvätt, bara några tårar i ett par sekunder, men jag grät.
Slet kortet från sonen och satte honom resolut i trappen och drog ner grinden och gick.
Och där satt han, ledsen och förvånad över mammas ilska. Men jag var tvungen att ta en minut för mig själv.
När jag lugnat ner mig så satte jag mig ner på nedersta trappsteget och suckade. Förlåt mamma, hörde jag då. Förlåt att jag spottade ut maten och välte blomman och klippte sönder kortet, det var var inte för mening.
Ohhhh, älskade unge, TACK, det behövde jag få höra.
Sen satt gossen i mitt knä och vi pratade om det som hänt och pussades och kramades som tokar, medans E stod bredvid och såg lite frågande ut. Världen har en förmåga och gå henne lite förbi på något vis.
Sen äntligen kom sambon hem. Då tog jag mitt huvud under armen och gick upp och lade mig, sov i tre timmar och var helt borta för världen. Skönt. Nu skall jag bara ta hand om mig själv idag, passa på och kurera mig när ungarna är på dagis för i kväll är vi ensamma. Sambon ska lira på o`learys med pigs och vi här hemma ska tydligen äta potatisskruvar och se på TV.
Orkar jag åker jag till min älskade syster på eftermiddagen och firar henns 50-års dag. Sambon åker dit med barnen i alla fall, så åtminstånde de får äta tårta och sjunga, ja vidde leve.
STORT GRATTIS TILL MIN SYSTER, HON LEVE HURRA HURRA HURRA HURRA.
Puss, din lilla syster. Ha de gott allihopa, kram T.
Nu är barnen friska och jag har tagit över deras snor med besked. ( Jag tror att de tog mitt imunförsvar när jag inte såg och lämnade sitt eget outvecklade försvar till mig). Men men, så länge de är friska så är jag glad, hellre jag än dem.
Lyckades samla ihop mig så pass mycket igår att jag fick iväg ansökan till universitetet. Sista dagen var igår och fröken "sista minuten" slog till igen. Sökte "syrra" som prio 1 och psykologi A 30 P och socialpsykologi A 30 p som nr två och tre. Förhoppningsvis kommer man in på något av det. Ska nu bara fixa matte B så bör det inte vara några problem att komma in, säger hon som är possitivast i stan.
HUR VORE DET OM DU SKULLE ÖPPNA MATTE BOKEN DÅ, DITT PUCKO!!!
Va, Vem var det?
DITT SAMVETE, IDIOT!!!
Jahaaaa, den där gnagande känslan av olust som kryper runt i kroppen och gör sig påmind när man minst anar det, typ klockan 03:00 mitt i natten.
JA, JUST DET, HON.
Jajajajajaja, jag ska!!!!! I morgon! eller typ.
I går hade vi åter igen en sån där "kul dag" här hemma. Gossens busfasoner slog över igen och han visade sig från sin allra charmigaste sida.
Kanel, en smörkniv och burk är allt man behöver för att parta loss i vardagsrummet. Att detta fina pulver sprider sig in i minsta vrå såg han inte som något problem, tvärtom. Lillasyster var med på hörn, men mer som en provsmakare. Hon var brun som en choklad bit i ansiktet och log med kritvita tänder mot mig där hon satt på golvet.
Städa städa, tvätta tvätta.
Snälla ni, kan ni inte leka lite i lekrummet nu?
Jodå, sa J och svängde runt sig själv och en stor mekanolåda han hade i famnen, KRASCH.....
Och där rök krukan till porslinsblomman. Den blomman har fler liv än en katt. Otaliga gånger har den gjort luftfärder för att sedan damma ner med ett brak i golvet.
Men gud, GÅ IN I LEKRUMMET NU, JAG BLIR GALEN!!!
J, mamma blir dalen på dig, säger E glatt och skrattar så mycket hon kan.
Mmmm, jättekul, jag suckar inombords.
Efter dammsugning och golvvård lägrar sig lugnet ett litet tag. Sen är det dax för lunch och spektaklet börjar om.
Maten är inget god, det är för långa spagetti, för korta spagetti, bort med bacon, bara sås, inte mjölk..............
Avslutningsvis spottar J ut maten med ett, vad jag tyckte då, sadoniskt leende på läpparna. Så var den måltiden över.
Under hela den här förmiddagen känner jag halsen börjar värka mer och mer och huvudet börjar få den där uppblåsta känslan. Trött.....
Ungarna sitter nu och tittar på Tv och det är lugnt. J kommer ut till mig i köket och frågar om han kan få titta på dagiskortet som de tog förra året. I onsdags var det nämligen dax för årets dagis kort och fotografen hade varit där och fotat ungar för glatta livet. Så nu ville J titta på det gamla kortet.
Självklart, men var försiktig, du måste vara jätterädd om det.
Jaa, det är jag, sa gossen. Jo tack du, tjena.
Mamma, kortet gick sönder! Vaaa, vad hände?
Jag vet inte, svarade J med saxen i handen. Det bara gick sönder!!!!!!!!!!!!!
Då grät mamma en skvätt, bara några tårar i ett par sekunder, men jag grät.
Slet kortet från sonen och satte honom resolut i trappen och drog ner grinden och gick.
Och där satt han, ledsen och förvånad över mammas ilska. Men jag var tvungen att ta en minut för mig själv.
När jag lugnat ner mig så satte jag mig ner på nedersta trappsteget och suckade. Förlåt mamma, hörde jag då. Förlåt att jag spottade ut maten och välte blomman och klippte sönder kortet, det var var inte för mening.
Ohhhh, älskade unge, TACK, det behövde jag få höra.
Sen satt gossen i mitt knä och vi pratade om det som hänt och pussades och kramades som tokar, medans E stod bredvid och såg lite frågande ut. Världen har en förmåga och gå henne lite förbi på något vis.
Sen äntligen kom sambon hem. Då tog jag mitt huvud under armen och gick upp och lade mig, sov i tre timmar och var helt borta för världen. Skönt. Nu skall jag bara ta hand om mig själv idag, passa på och kurera mig när ungarna är på dagis för i kväll är vi ensamma. Sambon ska lira på o`learys med pigs och vi här hemma ska tydligen äta potatisskruvar och se på TV.
Orkar jag åker jag till min älskade syster på eftermiddagen och firar henns 50-års dag. Sambon åker dit med barnen i alla fall, så åtminstånde de får äta tårta och sjunga, ja vidde leve.
STORT GRATTIS TILL MIN SYSTER, HON LEVE HURRA HURRA HURRA HURRA.
Puss, din lilla syster. Ha de gott allihopa, kram T.
tisdag 6 oktober 2009
Lotta lo
Har precis läst lotta lo ´s blogg från Australien. Blir mer och mer avundssjuk ju längre tiden går. de har precis gjort en djungelresa med djungelsurfing som aktivitet. Alltså att med hjälp av linor surfa omkring bland trätopparna i regnskogen. Hur fränt är det på skala? Jag bara undrar. Men att vara förkyld i Kumla är inte helt fyskam det heller. Fick just en sur uppstötning, det var lite av ett äventyr i sig. Låter jag bitter så beror det på att jag är det......
E är också förkyld och hemma från dagis, J får vara hemma som sällskap till E och sambon övervakar det hela. Jag är inte avis på det dock. När jag lämnade hemmet i förmiddags lät ungarnas röster lite för gälla och irriterade för att det skulle likna en mysig hemmadag i all sköns ro. Nääää, nu ska jag gå och göra lite nytta, atjooo. Hoppsan. tror jag går och snyter mig först. Kram alla, T.
E är också förkyld och hemma från dagis, J får vara hemma som sällskap till E och sambon övervakar det hela. Jag är inte avis på det dock. När jag lämnade hemmet i förmiddags lät ungarnas röster lite för gälla och irriterade för att det skulle likna en mysig hemmadag i all sköns ro. Nääää, nu ska jag gå och göra lite nytta, atjooo. Hoppsan. tror jag går och snyter mig först. Kram alla, T.
torsdag 1 oktober 2009
KBT
Antaganden och scheman och sokratisk dialog, konceptualiuseringsmodell och exekutiva funktioner. Den kognitiva beteendeterapin är en skog av begrepp och ideer som nog kräver mer än en vecka att lära sig. Efter snart en veckas kurs är jag dock rätt mättad och det ska bli skönt med helg. Trots aha-upplevelser och ett intressant ämne så är man rätt fullproppad vid det här laget. Men det ska bli kul och se om man kan överföra något av det man lärt sig till det dagliga på jobbet. Svårigheten ligger väl i att de som föreläser jobbar som terapeuter och träffar sina patienter 1 timma i veckan medans vi är våra patienters vardag. Vi är ju där i 9 timmar och sköter allt det andra. Men men, lärande kan aldrig vara fel.
Orkar inte skriva så mycket mer för jag är trött som en gnu. Konstig vecka med underbara barn som varit låååånga dagar på dagis och klarat det utmärkt. Duktiga ungar och älskad sambo som lämnat och hämtat hela veckan. En försmak på hur det kommer bli om jag ska plugga till våren. Säger god natt och på återseende, kram T.
Orkar inte skriva så mycket mer för jag är trött som en gnu. Konstig vecka med underbara barn som varit låååånga dagar på dagis och klarat det utmärkt. Duktiga ungar och älskad sambo som lämnat och hämtat hela veckan. En försmak på hur det kommer bli om jag ska plugga till våren. Säger god natt och på återseende, kram T.
torsdag 24 september 2009
Satan i gatan, kusin vitamin vad jag är trött.
Håhå jaja, har varit på kurs i dag. Eller kick off rättare sagt. Började kalas bra med Stefan Einhorn som gav sin föreläsning, Konsten att vara snäll. Han talade fram till lunch och alla som lyssnade var supernöjda. Lunchen avnjöts på en restaurang i närheten och bestod av ungsstekt lax med god kall sås och potatis. Mumma. Sen gick vi tillbaka till stora hotellet för att lyssna på resten av föreläsningarna. Jag fokuserade i 10 min sen fick jag anstränga mig av hela mitt hjärta för att hänga med i det som sades. Vad synd det är när den bäste föreläsaren är först i programmet, de andra får för det första massor att leva upp till och för det andra så borde ämnena bli lättare och lättare, inte tvärt om. Att presentera staplar och diagram och olika forskningsinstrument mellan 15,00 och 17,00 är ju dömt att misslyckas. Tyvärr.
Annars är allt väl, det har lugnat sig på busfronten här hemma och idag har ungarna varit på dagis hela dagen. J vågade följa med till biblioteket trots den otäcka häxan som finns där. Han vågade inte lyssna på sagan som hon läste men vågade gå fram till henne och för att få en pepparkaka efteråt. Det tyckte jag var jättemodigt av våran lilla treåring. Han har redan bestämt sig för att följa med nästa vecka också. Vi har berömt honom massor och han ser lika stolt ut varje gång. E var alldeles ovanligt vansinnig i morse när de skulle gå iväg. jag tog nämligen in deras eldrivna motorcykel igår för att ladda den. De får ju naturligtvis inte köra omkring med den inne i vanliga fall men jag gjorde ett undantag igår. Ajaj mamma, inte bra. För självklart var motorcykeln det första hon såg i morse och skulle följdaktligen inte kliva av när far och son stod färdiga för dagis. Utbrottet som följde var av rang och hon lugnade sig inte förren hon satte sig vid frukostbordet på dagis. I bland är det skönt när man kan lämna över till någon annan.
Nu ropar min supertrötta pojke på mig så nu ska jag ta med honom in i badrummet för en snabb kvällstvagning och tandborstning, vilket han absolut inte vill just nu. För han ska titta på Madicken en gång till. Låt striden börja. Kram alla.
Annars är allt väl, det har lugnat sig på busfronten här hemma och idag har ungarna varit på dagis hela dagen. J vågade följa med till biblioteket trots den otäcka häxan som finns där. Han vågade inte lyssna på sagan som hon läste men vågade gå fram till henne och för att få en pepparkaka efteråt. Det tyckte jag var jättemodigt av våran lilla treåring. Han har redan bestämt sig för att följa med nästa vecka också. Vi har berömt honom massor och han ser lika stolt ut varje gång. E var alldeles ovanligt vansinnig i morse när de skulle gå iväg. jag tog nämligen in deras eldrivna motorcykel igår för att ladda den. De får ju naturligtvis inte köra omkring med den inne i vanliga fall men jag gjorde ett undantag igår. Ajaj mamma, inte bra. För självklart var motorcykeln det första hon såg i morse och skulle följdaktligen inte kliva av när far och son stod färdiga för dagis. Utbrottet som följde var av rang och hon lugnade sig inte förren hon satte sig vid frukostbordet på dagis. I bland är det skönt när man kan lämna över till någon annan.
Nu ropar min supertrötta pojke på mig så nu ska jag ta med honom in i badrummet för en snabb kvällstvagning och tandborstning, vilket han absolut inte vill just nu. För han ska titta på Madicken en gång till. Låt striden börja. Kram alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)