torsdag 15 oktober 2009

Bläää

Sjuk igen, hur många gånger kan man vara sjuk innan man får spader. Åter igen ont i halsen och huvudet och lite feber till och från. Förra vinter och våren var det barnen som var sjuka. Jag och sambon turades om och vara hemma med ungar fyllda med snor, öroninflammation, halsfluss mm mm.
Nu är barnen friska och jag har tagit över deras snor med besked. ( Jag tror att de tog mitt imunförsvar när jag inte såg och lämnade sitt eget outvecklade försvar till mig). Men men, så länge de är friska så är jag glad, hellre jag än dem.

Lyckades samla ihop mig så pass mycket igår att jag fick iväg ansökan till universitetet. Sista dagen var igår och fröken "sista minuten" slog till igen. Sökte "syrra" som prio 1 och psykologi A 30 P och socialpsykologi A 30 p som nr två och tre. Förhoppningsvis kommer man in på något av det. Ska nu bara fixa matte B så bör det inte vara några problem att komma in, säger hon som är possitivast i stan.
HUR VORE DET OM DU SKULLE ÖPPNA MATTE BOKEN DÅ, DITT PUCKO!!!
Va, Vem var det?
DITT SAMVETE, IDIOT!!!
Jahaaaa, den där gnagande känslan av olust som kryper runt i kroppen och gör sig påmind när man minst anar det, typ klockan 03:00 mitt i natten.
JA, JUST DET, HON.
Jajajajajaja, jag ska!!!!! I morgon! eller typ.

I går hade vi åter igen en sån där "kul dag" här hemma. Gossens busfasoner slog över igen och han visade sig från sin allra charmigaste sida.
Kanel, en smörkniv och burk är allt man behöver för att parta loss i vardagsrummet. Att detta fina pulver sprider sig in i minsta vrå såg han inte som något problem, tvärtom. Lillasyster var med på hörn, men mer som en provsmakare. Hon var brun som en choklad bit i ansiktet och log med kritvita tänder mot mig där hon satt på golvet.
Städa städa, tvätta tvätta.
Snälla ni, kan ni inte leka lite i lekrummet nu?
Jodå, sa J och svängde runt sig själv och en stor mekanolåda han hade i famnen, KRASCH.....
Och där rök krukan till porslinsblomman. Den blomman har fler liv än en katt. Otaliga gånger har den gjort luftfärder för att sedan damma ner med ett brak i golvet.
Men gud, GÅ IN I LEKRUMMET NU, JAG BLIR GALEN!!!
J, mamma blir dalen på dig, säger E glatt och skrattar så mycket hon kan.
Mmmm, jättekul, jag suckar inombords.
Efter dammsugning och golvvård lägrar sig lugnet ett litet tag. Sen är det dax för lunch och spektaklet börjar om.
Maten är inget god, det är för långa spagetti, för korta spagetti, bort med bacon, bara sås, inte mjölk..............
Avslutningsvis spottar J ut maten med ett, vad jag tyckte då, sadoniskt leende på läpparna. Så var den måltiden över.

Under hela den här förmiddagen känner jag halsen börjar värka mer och mer och huvudet börjar få den där uppblåsta känslan. Trött.....
Ungarna sitter nu och tittar på Tv och det är lugnt. J kommer ut till mig i köket och frågar om han kan få titta på dagiskortet som de tog förra året. I onsdags var det nämligen dax för årets dagis kort och fotografen hade varit där och fotat ungar för glatta livet. Så nu ville J titta på det gamla kortet.
Självklart, men var försiktig, du måste vara jätterädd om det.
Jaa, det är jag, sa gossen. Jo tack du, tjena.
Mamma, kortet gick sönder! Vaaa, vad hände?
Jag vet inte, svarade J med saxen i handen. Det bara gick sönder!!!!!!!!!!!!!
Då grät mamma en skvätt, bara några tårar i ett par sekunder, men jag grät.
Slet kortet från sonen och satte honom resolut i trappen och drog ner grinden och gick.
Och där satt han, ledsen och förvånad över mammas ilska. Men jag var tvungen att ta en minut för mig själv.
När jag lugnat ner mig så satte jag mig ner på nedersta trappsteget och suckade. Förlåt mamma, hörde jag då. Förlåt att jag spottade ut maten och välte blomman och klippte sönder kortet, det var var inte för mening.
Ohhhh, älskade unge, TACK, det behövde jag få höra.
Sen satt gossen i mitt knä och vi pratade om det som hänt och pussades och kramades som tokar, medans E stod bredvid och såg lite frågande ut. Världen har en förmåga och gå henne lite förbi på något vis.

Sen äntligen kom sambon hem. Då tog jag mitt huvud under armen och gick upp och lade mig, sov i tre timmar och var helt borta för världen. Skönt. Nu skall jag bara ta hand om mig själv idag, passa på och kurera mig när ungarna är på dagis för i kväll är vi ensamma. Sambon ska lira på o`learys med pigs och vi här hemma ska tydligen äta potatisskruvar och se på TV.
Orkar jag åker jag till min älskade syster på eftermiddagen och firar henns 50-års dag. Sambon åker dit med barnen i alla fall, så åtminstånde de får äta tårta och sjunga, ja vidde leve.
STORT GRATTIS TILL MIN SYSTER, HON LEVE HURRA HURRA HURRA HURRA.
Puss, din lilla syster. Ha de gott allihopa, kram T.

1 kommentar: