Jula...

Fick för oss att vi skulle åka till Jula när sambon kom hem från jobbet. Det gjorde vi, urk. Hade nog varit kul om inte J personlighetsförändrades när vi kom in i butiken. Gnällig och eledig. "Bär mig" "Nej, jag vill inte." " Nej, jag vill sitta i vagnen" Nej, jag vill inte sitta". ÅHHHH
Gnälliga småbarnsröster gör mig knäpp. Jag kan ta det mesta men inte det. Vi fick snabbt handla det vi skulle och ta oss ut därifrån. Behöver jag tillägga att de inte fick någon glass vid utgången. Då bröt han ihop för det, sen bröt han ihop för att lampbutiken i Kumla var stängd. OHHH Gud.

Det blev dock bättre när vi kom hem. J kröp upp i soffan och tittade på Ronja och E grejade med lite av varje. De höll sig lugna ända fram till maten, tack och lov. Kyckling, nudlar och wok till sambon och barnen och kyckling med grönsaksröra till mig.
Älskar LCHF. Man får äta vad man vill i stort sett, utom KOLHYDRATER. Det går jättebra. Jag har gott ner 5kg på 3 veckor. Nu har jag bestämmt mig för att se viktnedgången som sekundär och det faktum att jag är mycket piggare och mår mycket bättre som primär. Jag har ingen lust att bli manisk och springa och väga mig stup i kvarten. Nä, jag tar dagen som den kommer och ska faktiskt gå ut en sväng i kväll se om jag klarar och gå utan att få ont i kroppen.
Förut när fibron varit som jobbigast har jag inte kunnat gå långt innan det börjat göra ont i alla muskler. Jag gör ett nytt försök i kväll, håll tummarna för mig. Kram T.

Jula....

Supergnällig unge

I går var jag ledig eftersom jag jobbar nu i helgen. Tänkte ha en lugn och skön dag med barnen, fint väder, leka lite ute, mys pys helt enkelt. Blev det så? NEJ..........
E slog världsrekord i gnäll. Hur kan ett barn som bara är två år tycka att allt är så trist att hon måste gnälla över allt från att hon stiger upp på morgonen. Inte en enda sak var bra under hela dagen. Fel frukost, fel duschtvål, fel handduk, fel kläder. Arg arg arg!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja ja, idag var det dagis igen och allt återställt.

Vi skulle festa på kräftor i kväll. Jag laddade som tusan eftersom jag älskar kräftor. J och E gillar det också. Sambon däremot tycker inte om skaldjur, han säger att han gör det men det är en lögn. Joo, men jag gillar räkor, säger han och skyfflar runt dem på tallriken i hopp om att ingen ska se att han inte stoppar dem i munnen.
Ungarna och sambon skulle börja kvällsmaten med lövbiff, pommes och bea-sås. Barnen tog en pompa var, smakade på köttet och sade sen "kräfta".
Jaha, det var bara att börja skala kräftor. I stort sett alla stjärtar åt de upp, jag fick klor och kroppar. Jippi. Nu gillar jag kropparna men en och annan stjärt hade ju varit gott. De åt mycket och E försökte sig även på skalet, det kom dock ut ganska snabbt igen. Jag gjorde till och med en fuling och lockade med chips mitt i middagen för att jag skulle få några kräftor, inte ens det gick de på. Attans.
Trista kräftor dock, de hade nog glömt att salta, och då var det hjälmar kräftor. Jag menar, de var ju inte gratis precis.

Nu ska jag bara sätta mig framför TV,n och förhoppningsvis få titta på någon bra film. Hoppas ungarna kommer i säng snart utan för mycket fight. Ska ju upp igen i morgonbitti klockan 05,45.

Kram alla,T.

Jobba och slita.

Har ägnat veckan åt jobb. Imorgon är jag ledig eftersom jag jobbar hela helgen. Ser fram emot ledig dag, ser inte fullt så mycket fram emot att jobba helgen. Långa 12 timmars pass både lördag och söndag. Men vi bestämmde att vi ska grilla på lördag och det kan man ju se fram emot om inte annat. Det har varit en korkad dag på jobbet i dag och vi har garvat åt det mesta. Vilket är bra om man kan på jobbet, det ger lite extra energi när man behöver. När jag kom ut från jobbet idag hade sommaren kommit tillbaka. Mamma skulle låna bilen så hon följde med hem en sväng. Vi hämtade ungarna från dagis strax efter tre och lekte sen ute hela eftermiddagen.

Upptäckte igår att de gula plommonen var mogna så dessa har vi smaskat på idag. mums. Synd bara att de kommer ut så fort igen, fast i annan form så att säga. När vi som bäst satt och musade plommon sa J, titta mamma en igelkotte. Och jag blir ju som alltid eld och lågor när jag ser ett "vilt" djur. Jag for in och slet åt mig ett vaccumförpackat paket kattmat och en djup tallrik som jag hällde grädde i. Rusade ut och ställde maten framför kotten som ryckte till i vild panik. Vädrade i luften backade tre steg och tvärvände. Han for som en oljad blixt in i häcken och försvann. Jaha tänkte jag, han blev väl rädd.
Vi fortsatte att leka och hittade en snigel med hus som J ville att vi skulle ta in. Kanske inte ta in sa jag men vi kan väl göra ett hus åt honom. Sagt och gjort vi bäddade i en hink åt den lilla. Han fick gräs och sallad och ett plommon. E plockade svamp som hon hittade i gräsmattan. Mums för en snigel. J tyckte synd om honom och ville att han skulle få en kompis, så vi började leta. Mamma hittade till slut en polare i komposten. Han fick flytta in hos snigel 1 direkt, och de såg ut att trivas bra ihop. De smaskade på samma salladsblad i alla fall. Ska släppa ut dem när J somnat och hoppas att godtar förklaringen att de blivt fritagna under natten.

Får plötsligt syn på igelkotten igen som nu sover i en solig glänta vid häcken. Jag rusade till maten som stod kvar på marken och smög sen som en indian på tå fram till kotten. Ställde maten precis under nosen på honom och gick undan. Satt sen och väntade att han skulle vakna. En kvart senare slog han upp sina blå och vädrade som en galning i luften, fick syn på maten luktade och gick därifrån!!!!!!!!! Jäkla kotte. Det var mig en kräsen en. Jag försökte få syn på honom i buskaget utan framgång. Nu ger jag snart upp!

Kom på när jag strosade i trädgården att potatisen borde vara färdig nu så ungarna, mamma och jag gick till potatislandet för att se efter. En grep låg bredvid landet så den tog jag och svingade ner i backen. Helt fantastiskt, knöliga små och stora potatisar kom upp till ytan likt trolleri. Tänk att vi satte dessa i våras och nu är de klara att ätas. Ett stråk av besvikelse drog över mig när jag kom på att jag inte äter kolhydrater längre och faktiskt inte kommer att få smaka våra potatisar. Fasen!!!!!!!!!!! Jag får väl glädja mig åt att resten av familjen får glufsa i sig dem.

Nej, kolla igelkotten igen. Jag gör ett sista försök med att visa vilken fantastisk värd jag är för en igelkotte, tänkte jag. Sprang fram till honom och försökte lyfta honom under magen och rumpan som med ett marsvin eller liknande. Gick ju så där. Jag är ju inte dum i huvudet så jag vet faktiskt att de är vassa, men jag tänkte att eftersom den var så liten så kanske den inte skulle vara så rädd och kanske inte hade så vassa taggar än. HA, vad jag bedrog mig. Sylvassa små taggar trängde in i mina händer, ajajaj. Men skam den som ger sig.

Just då kom E klivande över gräset fram till mig och den vassa bollen. Aha tänkte jag, Man får inte vara dum. Älskling, får mamma ta av dig tröjan? Jaa, svarade den lilla glatt. Så jag tog av min dotter tröjan, som föresten var det enda hon hade på sig efter ett tidigare blöjbyte, hmm. Så där står min dotter iklädd endast ren blöja och bamsetrosor och jag ligger på knä och pratar lugnande med kotten samtidigt som jag lindar in honom i en vit t-shirt med en grön kanin på. Jaa, vid det laget så tycker till och med jag att jag är korkad och jag skäms lite inför mig själv. Reser mig med pirogkotte och går försiktigt mot maten, som nu blivit till en festmåltid för traktens alla spyflugor. När jag kommer förbi trappan så möter jag sambon som kommer från jobbet. Han stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. Vad har du i famnen?
En matvägrande igelkott så klart! Eller.
Vid närmare påseende tycker även sambon att kotten är söt och tittar intresserat på när jag formligen lägger kotten i grädden, nu kan du inte missa din korkade igelkott väser jag mellan tänderna. Ställer mig en bit i från och väntar. Han är väl så himla rädd vid det här laget att han inte vågar andas, för det tar en bra stund innan han rör sig. Nu, säger jag till de andra, kolla nu vill han smaka ska ni se. Han rör sig försiktigt i gräddfatet, ser sig omkring och drar sen som en avlöning! Usain Bolt sprang inte snabbare på 100 meter än vad den kotten gjorde. Jag tror aldrig vi kommer att få se honom igen, och får vi det så är han definitivt knäpp, inte ens jag skulle komma tillbaka efter en sån här dag. Kram T.

Tillfällig frisör

I går kväll fick jag sambon att entra frisöryrket. Efter mycket lock och pock, och en hel del tvång, gick han med på att klippa mitt hår. Håret har varit halvlångt och det har inte varit någon riktig frisyr, så jag bad honom att klippa rakt av i axellängd ungefär. Någonstans i gömmorna har jag en billig frisörsax, tror ni vi hittade den? Nope.... Så jag tog fram en av ungarnas papperssaxar i stället.
Sambon satte saxen i mitt hår och fick panik. F-n, jag vill inte, du kommer inte att se klok ut! sa han med panik i rösten. Jo,rå sa jag, det här fixar du. Du behöver bara vinkla saxen lite innåt så att överhåret blir längre än underhåret. ( eller typ, jag vet inte, äsch kör nu. Tänkte jag)
Och han körde. Och klippte, o klippte, o klippte. Och svor.
Samtidigt skulle ungarna vara med och hjälpa till, gick väl så där. De klev runt i allt mitt hår och spred runt stråna effektivt över golvet. Sambon jagade dem och stråna med dammsugaren sammtidigt som han klippte mig.

Nu orkar jag inte mer, jag skiter i det här nu! Du får se ut hur du vill, gå till en frisör eller nåt! sa han argt. F-n, det hade varit bättre om vi blivit osams istället, du kommer inte kunna visa dig ute. Du ser ju för f-n ut som Hedvig i från A till Ö!!!! Nu var han inte glad min stackars sambo. Han stod mitt på golvet i badrummet med armarna hängande ut med sidorna som ett tecken på att aldrig skulle lyfta dem igen. I alla fall inte med en sax i handen. Jag tog fram en spegel och vände mig om för att kunna se hur jag såg ut där bak, och det var faktiskt Hedvig. Underhåret var ca två centimeter längre än överhåret. Det avklippta håret bildade en sned vägg snett uppåt/utåt, och avslutades med en liten schvung längst ut. Ungefär som en hoppbacke.
Jag fick ett hysteriskt skrattanfall. Efter att jag besinnat mig så slängde jag i lite skum i håret och satte upp det i en tofs. Jag gick ut till sambon som satt i soffan, han tittade på mig aningen stelt och skakade på huvudet. När jag försäkrat honom att jag kunde fixa håret med skum och spray så lade vi ner hårsamtalet och koncentrerade oss på att söva ungar i stället.

Efter sedvanliga morgonbestyr så kom vi till slut iväg till dagis. Lite sena, lite stressade. Jag hade piffat och fluffat och skummat och sprayat innan vi gick hemifrån, och resultatet???
Men, vad snygg du är håret! Jaa, jättefint, har du varit och klippt dig?? Oh, goa dagisfröknar,
jag visste väl att vi var ett bra team, sambon och jag. Vi kan det här med frisyrer, eller.
Han kanske kan klippa mig med, sa en av fröknarna.


Nu ska jag gå och titta mig i spegeln och sen åker jag till jobbet, i min nya snygga frisyr. Kram T

Kantareller och fästingar.

I går hade vi lite svårigheter att komma överens om vad vi skulle göra så vi delade på oss. Sambon och J var hemma på fm för att sen åka till Örebro och titta på hockey. Örebro- Dynamo Riga. J orkade en och en halv period, sen tappade han intresset för skridskoåkarna. Sambon och J gick ut i korridoren och strosade omkring och kollade på saker. Varje gång de stack in huvudet hade Riga gjort ett nytt mål, så när MAX kom på tal kände nog sambon inte att det var så svårt att gå därifrån. In på MAX för lite hamburgare och lek. J träffade en liten tjej därinne som var 4 år. Hon ville att J skulle klättra tillsammans med henne. J vågade inte och sa att han inte ville, och då svarade hon på tjejers vis, Nähä, slipp då, då får jag väl klättra själv. Suck och stön.
Tänk, 4år och redan bitter, en del lär sig tidigt.

Vi andra, det vill säga, E och jag, packade bilen och åkte till landet. Där var Syrran, svågern och mamma. Gräsklippning och ogäsrensning stod på schemat. Skojit värre. Efter intag av lunch och avslutat trädgårdsarbete så drog vi på oss stövlarna och gick ut i skogen. Till en början var resultatet mycket magert men efterhand ökade vinsten. Stora gula kantareller. E orkade inte gå i någon skog utan vi avlöste varandra och lekte med henne vid bilen. Under mitt skift lyckades ungen få in huvudet mellan karm och bildörr och samtidigt stängde hon dörren. Gick väl så där kan man säga. Ett skrik fortplantade sig över nejden som förmodligen skrämmde bort alla vilda djur i hela Tiveden. När hon lugnat sig letade vi svarta ludna larver, det var mycket stillsammare än att leka med bilen. Vi hittade två lurviga små larver som vi pressenterade för varandra. E tyckte de kunde bli vänner och gå på dagis tillsammans. Och så fick det bli.

Mamma dök upp ett tag med famnen full av gula godingar, Syrran hade ju svampkorgen så vi andra fick plocka i vad som fanns. Vi började så smått fundera på hur länge syrran varit borta och kom fram till att ingen av oss sett henne på ett bra tag. Då går jag, sa jag och klev ut i snåren för att leta. Mamma ropade då att jag gick åt fel håll och jag roppade tillbaka att,nähä, hon gick hitåt. För det såg jag. Jo tjena. Efter att ha skaffat mig tinnitus av allt busvisslande och skrikande slår det mig att mamma kan ta bilen ner till stugan för att ringa syrran som hade en mobil i fickan. Sagt och gjort, Mor och E rullar neråt och jag fortsätter att vråla. Snart hör jag ett försynt, hallå hallåå. Vänder mig om och får syn på Micke, en kille som bor i området. Han och hans tjej har hört mig skrika och förstått att vi ligger minus en person.
Just då kör mamma in på skogsvägen och lyckas klura ut hur man ringer med min mobil. Hon får genast svar av en något kantarellhög dotter. Va, vadå, gått bort mig, ni är ju knäppa! Jag har ju plockat svamp ju. Hittat massor. Puh. Hade jag fortsattt gå åt det håll jag trodde hon var hade jag förmodligen mött henne igen år 2020 när jag traskat mitt varv runt jorden.

Tillbaka i stugan smörstekte vi kantarellerna och de smörsoppar jag hittat. Lite grillat, lite gorgonzola sås och lite vin ihop med svampen det gick ner kan jag lova. När vi sedan vände hemåt följde mamma med mig och E i bilen. Vi kryssade mellan alla dessa grodor som kommer upp på vägen när det regnar och min bilkörning liknade mest en påtänd slalomåkares och mor satt bredvid och utstötte ljud. Efter ett nästanmöte med ett stort rådjur tog vi det ännu lugnare och sniglade oss hemmåt. Fick ett kraftigt sockermåste i Laxå och stannade till vid OKQ8. Besinnade mig dock och inhandlade bara en mineralvatten. Uselt substitut när det man vill ha är mjukglass de lux, en halvliter chokladsås och nötkross. Men, men, djup suck, suget försvann och vi kom hem utan vidare missöden. Det blev ett par minuter i soffan med sambon innan tröttheten tog över och sängen ropade till mig.

Vi fick inte bara med oss svamp hem utan också två förtjusande fästingar. De hade hoppat på min dotter och placerat sig på rygg och mage. Äckliga små djur utan uppgift. Pillades bort i morse av sambon, och nu ska jag studsa in i duchen och leta fästis jag med. Ha de gott alla, Kram T

Åter till jobbet.

Jaha, så var semestern slut för den här gången. Onekligen lite blötare än man önskat men i det stora hela bra. Astrid Lindgrens värld var kanon och turerna till landet har varit avkopplande och mysiga. Barnen har växt otroligt mycket under sommaren, kanske inte så mycket på längden som inuti. De har blivit så duktiga och medvetna. E pratar hela tiden och är så förnuftig, hennes komentarer är så klockrena. Vi satt och pratade härom kvällen vid köksbordet om att gå till dagis och om fröknarna och barnen där. Och hon berättade vad fröken säger om någon busar, eller inte lyssnar, eller busar vid matbordet. Hon använder en vuxen röst och gestikulerar precis som en vuxen. Detta är ju i sig inget konstigt, men när det är ens egen lilla tös som sitter där och allvarligt disskuterar vid matbodet, med sin lilla röst, då blir man alldeles varm.


J och E Var tillbaka på dagis för första gången efter semestern i går. Det hade gått över förväntan, J var lite ledsen framåt eftermiddagen men det gick över snart. Den stora ledsenheten kom i dag när pappa skulle lämna. Båda barnen grät och ville inte alls att pappa skulle gå. Man vet ju att det går över, oftast så fort man gått utanför dörren, men det skär ändå i hjärtat. Jag ringde till sambon på jobbet för att höra hur det hade gått och han berättade att de varit så ledsna. Jag ringde då dagis för att höra efter. Som väntat hade det gått över ganska snabbt och ungarna hade ätit gröt med god aptit och lekte nu med de andra, Men, sa fröken, hur gick det med sambon??? Vad då undrade jag? Jo men han såg ju alldeles förstörd ut när han gick, jättestressad. Mår han bra nu? Ja då, fick jag försäkra, han mår bra nu. Det är uppenbart att det inte bara är ungarna som blir ledsna på dagis, det gäller föräldrar med. Att lämna den man älskar mest på hela jorden och vara borta från dem en hel dag, ja inte är det lätt inte.


Ska nu gå ut i köket och skrapa ihop resterna efter pannbiffarna vi åt nu i kväll. Sambon och jag delar upp kvällarna mellan oss. Kök eller barn. Jag hade velat ha barnen i kväll men det hade inneburit att jag varit tvungen att hänga tvätt när ungarna badat, och det mina vänner är i särklass det värsta jag vet. Förr om åren var det plocka ur diskmaskinen men nu är det absolut tvätthängning. Så jag böt resolut ut mina barn mot köket bara för att slippa tvätten. Det var ett bra val, E är vansinnig på något i duschen. Vad än pappa gör så är det inte bra, jag tror att det är själva duschspruten som är problemet. Huruvida hon skall hålla den själv eller om den ska hänga på väggen. Men jag lägger mig inte i för jag har ju köket i kväll.
Kram T.

Trött

Vill sätta mig framför TV,n och slappa en liten, liten stund. Varför vill inte mina barn samma sak. Läskigt pigga små ungar. Tänk om jag kunde gå på det de går på.

Semesterns elfte timma.

Nu är vi tillbaka från landet. Fyra underbara soliga dagar så här på slutet av semestern. Till och med jag vågade mig ner i vattnet efter trippla doser antihistamin. Det är ju inte som förr när man kunde ligga i en halv förmiddag men nog hinner jag leka lite med ungarna innan jag måste upp igen. J tycker att vattnet ska ses från strandkanten ihop med hink och spade, E å andra sidan älskar att bada och är nästan lite för modig. Trots olika syn på vattnet så kunde de mötas en meter ut i det blöta, i den roliga leken att plumsa stenar. Den sysselsättningen tycker de är lika kul, till vår stora förtret. De första stenarna kastas med precision ut i vattnet. Men någonting händer efter sten 7 ungefär. Sen kastas sten hejvilt och tar man för en sekund bort fokus från barnen utsätts man för stenkastning. Tack och lov att de flesta är små och inte gör så mycket skada.


Härliga kvällar har vi haft med mycket grillat och några glas vin. Tyvärr har våra grannar myggen varit lite för intensiva att vi fått äta inomhus, men vad gör det, smaken är ju den samma. I lördags kom Abbe och Y förbi med sina små tjejer. Vi gick ganska omgående ner till vattnet och till och med Y följde med trots sin rädsla för kräldjur. Under många år har ett stenröse vi stigen ner till vattnet varit bebott av olika familjer orm. För ett par år sedan flyttade de dock och bebor nu ett annat röse någonstans. Så Y kunde nu glatt följa med oss andra till bryggan, fast jag såg att hon stirrade ganska vilt på stenarna när vi gick förbi.


Efter kvällsbad gick vi upp till grillen för fjärde kvällen i rad, men man måste ju passa på när det är fint väder, eller hur?
Vi smaskade och åt gladeligen och som alltid var det kanontrevligt. Ungarna leker jättebra med varandra och lekte doktor så det stod härliga till. Det togs sprutor och tittades i öron på ett sätt som skulle få en riktig doktor att gråta. Men med tanke på hur sjuka mina ungar varit sen de började dagis och hur många gånger vi varit till vårdcentralen så är det inte så konstigt. Första gången J hade mig som patient hemma på hallgolvet började han med att lyssna på hjärta och lungor. Tag djupa andetag och nu kan du hosta, sa han. Han tittade i halsen och sa sen att jag hade dubbelsidig öroninflamation och halsfluss och behövde Penicilin. Och bara så att du vet, sa han, medicinen är jätteäcklig, och så log han.


I söndags kom syrran och svågern ner till landet, de kom från utlandet i fredags och längtade nu ner till stugan. Vi tog en fika och sen ner till vattnet för det obligatoriska doppet igen. Vi satt en stund på bryggan innan vi gick upp för att laga lunch. Inte grilla den här gången. Vi käkade och slappade ett tag innan det var dax för oss att städa och packa ihop. Under tiden som jag grejade där inne lekte J och E med syrran. J kom på att de skulle leka mamma pappa barn. Syrran fick namnet Ulla?? J hette titrik och E titti. Underliga namn kan tyckas. De hade i alla fall urkul, och sen hör jag syrran börja garva. Tydligen skulle Titrik gå och handla för han frågade, " Har du några kontanter, Ulla? Herregud pojken är ju bara 3år. När syrran frågade honom om han visste vad kontanter var svarade han att dem köper man för. Ja, vad säger man, underbara ungar.


I morgon börjar allvaret igen och semestern är slut för den här gången. Trots tråkigt väder har vi haft det ganska bra, eller jätte bra faktiskt. KramT

Fika i goda vänners lag.

En seg början på gårdagen med huvudvärk och trötthet. Men sen fick vi fart på familjen och rullade något försenade mot Glanshammar och den utlovade pajen. Vi möttes av ett svart-vitt yrväder och en smått bredbent liten snörpa som stod och svajade på gräsmattan. Efter trädgårdssyn och husesyn slog vi oss ner och drack kaffe och åt rabarber och jordgubbspaj. Jag mumsade på en nektarin medans de andra högg in på paj och bullar. Det är alltid lika spännande och gå på diet när man är bortbjuden. Nåväl, förutom trevligt småprat vid kaffebordet så var det den yngsta medlemmen i familjen som stal mest uppmärksamhet. För det första så är hon söt som en blomma och trots den ringa åldern av 11 mån rolig som få. Tösen har ett minspel över det vanliga. Och hon åt sin nektarin med mycket mer passion än jag gjorde. Min egen minsting tyckte inte att det var fullt så kul eftersom lycklig hund hela tiden ville göra henne sällskap. Det var inte alls hennes typ av kompis. Några som däremot fann varandra var J och stora tjejen, de lekte från första stund. Och på barns vis, trots en vänskap som pågått mindre än två och en halv timma, Så var det självklart att J skulle sova över när det var dax för oss att röra oss hemåt. Vi lovade barnen att nästa gång så...... Tänk om man inledde vänskap så enkelt som barn, vad många vänner man skulle ha.

Kvällen avslutades dock lite mer dramatiskt med en J som var ledsen som en tok. Vi slank förbi en affär på vägen hem för att handla på oss lite mat inför veckoslutet. Allt gick bra tills vi skulle packa in oss och maten i bilen. J ville stänga bildörren själv vilket inte var något problem om det inte varit för den kraftigt överförfriskade man som dök upp vid bildörren. När jag bad J stänga dörren trodde den glade gubben att jag bad om hjälp att stänga och erbjöd sig att hjälpa till. Han hade stora problem att hålla sig på fötter så jag sa lite klämkäckt till J att ett två tre nu stänger vi dörren. J var inte med på noterna utan tyckte att jag var en elak elak mamma som inte lät honom stänga själv och brast i stor gråt. Och jag som bara ville komma därifrån. Gossen grät och skrek hela vägen hem, vilken tog ca 25 minuter. puh. Han lugnade sig efter lite fjäsk och prat med mormor på telefon.


Nu skall vi sätta oss ner och planera de sista semesterdagarnas innehåll i demokratisk familje anda. Jag vill till landet och hoppas att de andra också ser det som ett alternativ. Äntligen sol och värme. Kram T.

Råttjakt sista delen

Ungefär två minuter efter att sambon lyckats montera tillbaka allt och köket såg ut som vanligt igen hittade jag källan till stanken. En vaccumförpackad kattmatspåse hade spruckit i papplådan de låg i. Resultatet, doft bortom allt förnuft och spåren efter 47 döda larver. Små skal av någon slags ohyra. Stanken gjorde att jag nästan kräktes när jag förpackade kattmaten i en stor plastpåse. Tog påsen mellan tummen och pekfingret gick ut ur huset och fram till sopptunnan. Intet ont anande lyfter jag på locket och där, på en annan påse i en gröt av gammalt avfall har ca 200 fluglarver kläckts!!!! Då skrek jag, som en galen. Ett myller av kryllande vita larver, jag hatar larver. Fy fan för rötmånad!!!!!!!

Nä, småkryp och larver har inte längre tillträde till mitt liv, det får vara nog nu. Jag som trodde det här skulle bli en skön sista semestervecka. Som läget är nu verkar den ju vara kantad av läbbiga småkryp och oangenäma dofter. Nä, fram för lite semestermys, får se vad morgondagen har med sig. det blir iaf en fika hos Ella, och hon har lovat att det blir paj. Med andra ord, det kan bara bli bättre. Kram T

Råttjakt del två

Sitter vid köksbordet och tittar på hur sambon sliter med det illaluktande hörnskåpet. Efter noggranna genomsökningar av allt som fanns i skåpet har vi nu kommit till ett vägskäl. Står vi ut med stanken varje gång vi öppnar skåpet eller plockar vi bort det och tittar efter? Vi tittade efter. Eller, rättare sagt, jag sitter vi bordet och tittar på sambon och han tittar efter. Jag har inga som helst problem med råttor så länge de lever och har hälsan, men döda, burrrrr.
Faktiskt känner jag mig lite CSI:ig där jag sitter och inväntar svaret på sambons vedermödor. Jag bara önskar att vi hade en sån där liten blå lampa som man letar kroppsvätskor med, då skulle jag ju vid ev fynd kunna avgöra vad den stackarn dog av. Kanske.
Nu är underdelen av skåpet bortplockad men det finns inte tillstymmelse av råtta, varken död eller levande. Doften är dock kvar. Jag ber faktiskt sambon sätta tillbaka skåpet, känner att demontering av halva köket är lite utanför vårt kunskaps område. Vi behöver hjälp.

Mamma kom förbi nyss, Då hon inte ville konfronteras med död råtta gick hon ut med barnen. Men hon skickar in J med jämna mellanrum för att han skall förhöra sig om hur det hela fortskrider.

Vi har även haft tvestjärtsinvasion i sommar. Jag har egentligen inget emot tvestjärtar heller, så länge de är ute. Dessa har dock inte hållt sig utomhus utan flyttat in med hela släkten. Mamma såg för några år sedan en dokumentär om tvestjärtar och hon är nu väldigt förtjust i de små krypen. De är måna om varandra och tar hand om sina avkommor, och det känns ju fint. Men när jag släppte ut håret här om kvällen och en ramlade ut ur frisyren så fick jag ändå lite rysningar. En tvestjärt är ju ändå en tvestjärt, och i frissan vill jag inte ha dem.

Funderar på om jag ska samla hop familjen nu och tvinga med dem ut i skogen. Hittade en svampbok på toaletten förut och blev jättesugen på Karl-johan och smörsopp. Det skulle kunna funka till kvällen. Det är bara jag som äter svamp av oss men desto mer till mig, säger snålove. Få se vad som händer, Kram T.

Klockan 21:21

Nu är vi hemma igen efter getingkaffe och en tur till Mcdonalds. Ungarna bryr sig inte så mycket om maten utan det är mer rutchkanan efteråt som lockar. Så även idag, vi stannade dock inte så länge eftersom det luktade äggfis på uteserveringen. Till och med barnen som inte brukar vara så känsliga för dofter påpekade att det "luktade bajs på Mcdonalds". Även deras nya fågelskrämma kändes lite så där. Med jämna mellanrum skrek en pippi rakt ut från tre tätt placerade högtalare. Jag förmodar att pippin är någon slags naturlig fiende till kajor och skator, men det kändes inte minsta naturligt när den drog igång. Tvärtom, E tittade lite förskrämt på mig och frågade vem som skrek. Det är bara en liten fågel hjärtat, sa jag, och såg framför mig en galen vildvittra med attitydproblem.



Det är tyst i vardagsrummet nu, jag tror att båda kottarna somnat framför TV,n. Det får de när det är semester. Problemet blir när allt skall tillbaka till normala gängor om en vecka. J har fått för sig att han sover bättre på soffan här nere än uppe i sängen. Hur kan en treåring få sådana vanor. Att jag gillar och somna på soffan är väl en sak men att han sätter sig upp i sängen ett par ggr iveckan och med hög stämma säger att han minsann ska sova där nere känns lite så där. Speciellt som klockan brukar vara runda slängar 03:00 och alla andra sover som klubbade oxar.



Nä, nu ska jag smyga in och se hur landet ligger. Kanske föreslå en film för sambon. Ses T.

Fy för getingar.

Försöker att sitta ute och fika med Emmy-lo och Adde vilket nästan är omöjligt. Efter en nära döden upplevelse med med en geting drottning så tog friden vid fika bordet slut. Adde sprang in efter flugsmällan och en braständare. Som om det inte skulle hjälpa att slå ihjäl dem. Nä, de skulle kremeras också, för, som Adde sa "man vet ju inte vad de har i magen, kan ju va larver och så"

Ungarna lekte kurragömma med Addes grannars barn. Mina har dock inte förstått vad det går ut på. Förra veckan hos farmor och farfar lektes det kurragömma med pappa och farfar. E och J skulle gömma sig och pappa och farfar skulle leta. Då hör pappa hur J säger till E "Nu kommer han vänd på huvudet så han inte ser dig" Problemet var att de stod fullt synliga med sina huvuden instuckna i en cypress. Att bara gömma huvudet hjälper oftast inte.

Nåväl, fortsättning följer. Kram alla.

Jösses, vad hände!

Från att aldrig ha läst en blogg i hela mitt liv till att skapa en själv är steget rätt långt. Men jag kliver ut och ser vad som händer.
En typisk städ söndag hos oss. Jag inne och sambon ute, och ungarna någonstans mitt emellan. Mamma och Lotta-lo kom på förmiddagen och sattes genast arbete. Lotta-lo fick ta ungarna och mamma fick ta sig an köket. Min baktanke med det var den otroligt äckliga lukten i bunk-och skål skåpet. Är det nåt hon kan min mamma så är det att ta sig an snuskiga dofter och fläckar. Hon brukar med andra ord få bort dem, men idag gick hon bet. Hon vägrade gå med på att doften kom från en död råtta men jag tror henne inte. jag tror hon helt enkelt inte orkade gå igenom den uppsjö med bunkar, krukor och skålar vi har i skåpet, så hon skyllde på kattmaten istället, hmmm. Jag får ge mig i kast med skåpet själv i kväll och se om det ligger en mus begraven eller ej. Fortsättning följer.

Eftersom alla hade sina uppgifter idag så föll det på min lott att laga mat. I torsdags när ungarna och jag var och handlade så stog det en liten dam i affären och bjöd på soppa. En blomkålssoppa med kräftstjärtar, mums tyckte både J och E som bad att få mer i affären. Jackpot tänkte jag och tog receptet. Den jackpoten infann sig dock inte idag. Efter 1 1/2 timmas soppkokande vid spisen så slank några skedar ner hos båda ungarna och sen var det stopp. Tydligen var det roligare att äta soppa i affären än hemma, nåväl, de andra åt som tur var. För i slutändan, med allt spädande till höger och vänster så blev det nog fem liter soppa. Det går väl att frysa in förmodar jag.

Efter maten ville E dega och J pyssla. So be it, fram med play doo och pysselbok. E gjorde mat som alla fick smaka på och J klistrade klistermärken i en bok. Det såg så trevligt ut att sitta där vid bordet och greja att jag också ville göra något pyssligt. Ja visst, vi har ju pärlplattor tänkte jag. Sambon har sen i julas när jag köpte pärlorna på IKEA förbjudit mig att plocka fram dem, men det man inte vet har man inte ont av tänkte jag och tog fram alltihop. Jag introducerade ungarna för fenomenet pärlplatta och vi drog igång. Lotta-lo är ju 20 år och skötte sitt pärlande strålande, hon pärlade snyggt i lila och rosa. E tog en grabbnäve och blandade med lera och J lekte, "hur många barn får jag när jag blir stor" (ni vet den där man annars leker med småsten,ute) Hmm, Jag vill ju inte säga att sambon hade helt rätt men det låg något i detta med att ungarna var lite för små för finliret med pärlor.

Nä, nu ska jag gå ut i trädgården igen. Städningen blev faktiskt klar i hela huset och när jag gick från rum till rum nyss fylldes jag av tillfredställelse. Va skönt. Ny vecka i morgon, den sista semesterveckan. Hoppas på sol och värme. Syrran kommer hem från utlandet med sin familj och alla jäkla pärlor på golvet är uppätna av dammsugaren, så det lutar åt en bra vecka. Kram alla, T.