Jobba och slita.

Har ägnat veckan åt jobb. Imorgon är jag ledig eftersom jag jobbar hela helgen. Ser fram emot ledig dag, ser inte fullt så mycket fram emot att jobba helgen. Långa 12 timmars pass både lördag och söndag. Men vi bestämmde att vi ska grilla på lördag och det kan man ju se fram emot om inte annat. Det har varit en korkad dag på jobbet i dag och vi har garvat åt det mesta. Vilket är bra om man kan på jobbet, det ger lite extra energi när man behöver. När jag kom ut från jobbet idag hade sommaren kommit tillbaka. Mamma skulle låna bilen så hon följde med hem en sväng. Vi hämtade ungarna från dagis strax efter tre och lekte sen ute hela eftermiddagen.

Upptäckte igår att de gula plommonen var mogna så dessa har vi smaskat på idag. mums. Synd bara att de kommer ut så fort igen, fast i annan form så att säga. När vi som bäst satt och musade plommon sa J, titta mamma en igelkotte. Och jag blir ju som alltid eld och lågor när jag ser ett "vilt" djur. Jag for in och slet åt mig ett vaccumförpackat paket kattmat och en djup tallrik som jag hällde grädde i. Rusade ut och ställde maten framför kotten som ryckte till i vild panik. Vädrade i luften backade tre steg och tvärvände. Han for som en oljad blixt in i häcken och försvann. Jaha tänkte jag, han blev väl rädd.
Vi fortsatte att leka och hittade en snigel med hus som J ville att vi skulle ta in. Kanske inte ta in sa jag men vi kan väl göra ett hus åt honom. Sagt och gjort vi bäddade i en hink åt den lilla. Han fick gräs och sallad och ett plommon. E plockade svamp som hon hittade i gräsmattan. Mums för en snigel. J tyckte synd om honom och ville att han skulle få en kompis, så vi började leta. Mamma hittade till slut en polare i komposten. Han fick flytta in hos snigel 1 direkt, och de såg ut att trivas bra ihop. De smaskade på samma salladsblad i alla fall. Ska släppa ut dem när J somnat och hoppas att godtar förklaringen att de blivt fritagna under natten.

Får plötsligt syn på igelkotten igen som nu sover i en solig glänta vid häcken. Jag rusade till maten som stod kvar på marken och smög sen som en indian på tå fram till kotten. Ställde maten precis under nosen på honom och gick undan. Satt sen och väntade att han skulle vakna. En kvart senare slog han upp sina blå och vädrade som en galning i luften, fick syn på maten luktade och gick därifrån!!!!!!!!! Jäkla kotte. Det var mig en kräsen en. Jag försökte få syn på honom i buskaget utan framgång. Nu ger jag snart upp!

Kom på när jag strosade i trädgården att potatisen borde vara färdig nu så ungarna, mamma och jag gick till potatislandet för att se efter. En grep låg bredvid landet så den tog jag och svingade ner i backen. Helt fantastiskt, knöliga små och stora potatisar kom upp till ytan likt trolleri. Tänk att vi satte dessa i våras och nu är de klara att ätas. Ett stråk av besvikelse drog över mig när jag kom på att jag inte äter kolhydrater längre och faktiskt inte kommer att få smaka våra potatisar. Fasen!!!!!!!!!!! Jag får väl glädja mig åt att resten av familjen får glufsa i sig dem.

Nej, kolla igelkotten igen. Jag gör ett sista försök med att visa vilken fantastisk värd jag är för en igelkotte, tänkte jag. Sprang fram till honom och försökte lyfta honom under magen och rumpan som med ett marsvin eller liknande. Gick ju så där. Jag är ju inte dum i huvudet så jag vet faktiskt att de är vassa, men jag tänkte att eftersom den var så liten så kanske den inte skulle vara så rädd och kanske inte hade så vassa taggar än. HA, vad jag bedrog mig. Sylvassa små taggar trängde in i mina händer, ajajaj. Men skam den som ger sig.

Just då kom E klivande över gräset fram till mig och den vassa bollen. Aha tänkte jag, Man får inte vara dum. Älskling, får mamma ta av dig tröjan? Jaa, svarade den lilla glatt. Så jag tog av min dotter tröjan, som föresten var det enda hon hade på sig efter ett tidigare blöjbyte, hmm. Så där står min dotter iklädd endast ren blöja och bamsetrosor och jag ligger på knä och pratar lugnande med kotten samtidigt som jag lindar in honom i en vit t-shirt med en grön kanin på. Jaa, vid det laget så tycker till och med jag att jag är korkad och jag skäms lite inför mig själv. Reser mig med pirogkotte och går försiktigt mot maten, som nu blivit till en festmåltid för traktens alla spyflugor. När jag kommer förbi trappan så möter jag sambon som kommer från jobbet. Han stirrar på mig som om jag vore dum i huvudet. Vad har du i famnen?
En matvägrande igelkott så klart! Eller.
Vid närmare påseende tycker även sambon att kotten är söt och tittar intresserat på när jag formligen lägger kotten i grädden, nu kan du inte missa din korkade igelkott väser jag mellan tänderna. Ställer mig en bit i från och väntar. Han är väl så himla rädd vid det här laget att han inte vågar andas, för det tar en bra stund innan han rör sig. Nu, säger jag till de andra, kolla nu vill han smaka ska ni se. Han rör sig försiktigt i gräddfatet, ser sig omkring och drar sen som en avlöning! Usain Bolt sprang inte snabbare på 100 meter än vad den kotten gjorde. Jag tror aldrig vi kommer att få se honom igen, och får vi det så är han definitivt knäpp, inte ens jag skulle komma tillbaka efter en sån här dag. Kram T.