Åter till jobbet.

Jaha, så var semestern slut för den här gången. Onekligen lite blötare än man önskat men i det stora hela bra. Astrid Lindgrens värld var kanon och turerna till landet har varit avkopplande och mysiga. Barnen har växt otroligt mycket under sommaren, kanske inte så mycket på längden som inuti. De har blivit så duktiga och medvetna. E pratar hela tiden och är så förnuftig, hennes komentarer är så klockrena. Vi satt och pratade härom kvällen vid köksbordet om att gå till dagis och om fröknarna och barnen där. Och hon berättade vad fröken säger om någon busar, eller inte lyssnar, eller busar vid matbordet. Hon använder en vuxen röst och gestikulerar precis som en vuxen. Detta är ju i sig inget konstigt, men när det är ens egen lilla tös som sitter där och allvarligt disskuterar vid matbodet, med sin lilla röst, då blir man alldeles varm.


J och E Var tillbaka på dagis för första gången efter semestern i går. Det hade gått över förväntan, J var lite ledsen framåt eftermiddagen men det gick över snart. Den stora ledsenheten kom i dag när pappa skulle lämna. Båda barnen grät och ville inte alls att pappa skulle gå. Man vet ju att det går över, oftast så fort man gått utanför dörren, men det skär ändå i hjärtat. Jag ringde till sambon på jobbet för att höra hur det hade gått och han berättade att de varit så ledsna. Jag ringde då dagis för att höra efter. Som väntat hade det gått över ganska snabbt och ungarna hade ätit gröt med god aptit och lekte nu med de andra, Men, sa fröken, hur gick det med sambon??? Vad då undrade jag? Jo men han såg ju alldeles förstörd ut när han gick, jättestressad. Mår han bra nu? Ja då, fick jag försäkra, han mår bra nu. Det är uppenbart att det inte bara är ungarna som blir ledsna på dagis, det gäller föräldrar med. Att lämna den man älskar mest på hela jorden och vara borta från dem en hel dag, ja inte är det lätt inte.


Ska nu gå ut i köket och skrapa ihop resterna efter pannbiffarna vi åt nu i kväll. Sambon och jag delar upp kvällarna mellan oss. Kök eller barn. Jag hade velat ha barnen i kväll men det hade inneburit att jag varit tvungen att hänga tvätt när ungarna badat, och det mina vänner är i särklass det värsta jag vet. Förr om åren var det plocka ur diskmaskinen men nu är det absolut tvätthängning. Så jag böt resolut ut mina barn mot köket bara för att slippa tvätten. Det var ett bra val, E är vansinnig på något i duschen. Vad än pappa gör så är det inte bra, jag tror att det är själva duschspruten som är problemet. Huruvida hon skall hålla den själv eller om den ska hänga på väggen. Men jag lägger mig inte i för jag har ju köket i kväll.
Kram T.