Jösses, vad hände!

Från att aldrig ha läst en blogg i hela mitt liv till att skapa en själv är steget rätt långt. Men jag kliver ut och ser vad som händer.
En typisk städ söndag hos oss. Jag inne och sambon ute, och ungarna någonstans mitt emellan. Mamma och Lotta-lo kom på förmiddagen och sattes genast arbete. Lotta-lo fick ta ungarna och mamma fick ta sig an köket. Min baktanke med det var den otroligt äckliga lukten i bunk-och skål skåpet. Är det nåt hon kan min mamma så är det att ta sig an snuskiga dofter och fläckar. Hon brukar med andra ord få bort dem, men idag gick hon bet. Hon vägrade gå med på att doften kom från en död råtta men jag tror henne inte. jag tror hon helt enkelt inte orkade gå igenom den uppsjö med bunkar, krukor och skålar vi har i skåpet, så hon skyllde på kattmaten istället, hmmm. Jag får ge mig i kast med skåpet själv i kväll och se om det ligger en mus begraven eller ej. Fortsättning följer.

Eftersom alla hade sina uppgifter idag så föll det på min lott att laga mat. I torsdags när ungarna och jag var och handlade så stog det en liten dam i affären och bjöd på soppa. En blomkålssoppa med kräftstjärtar, mums tyckte både J och E som bad att få mer i affären. Jackpot tänkte jag och tog receptet. Den jackpoten infann sig dock inte idag. Efter 1 1/2 timmas soppkokande vid spisen så slank några skedar ner hos båda ungarna och sen var det stopp. Tydligen var det roligare att äta soppa i affären än hemma, nåväl, de andra åt som tur var. För i slutändan, med allt spädande till höger och vänster så blev det nog fem liter soppa. Det går väl att frysa in förmodar jag.

Efter maten ville E dega och J pyssla. So be it, fram med play doo och pysselbok. E gjorde mat som alla fick smaka på och J klistrade klistermärken i en bok. Det såg så trevligt ut att sitta där vid bordet och greja att jag också ville göra något pyssligt. Ja visst, vi har ju pärlplattor tänkte jag. Sambon har sen i julas när jag köpte pärlorna på IKEA förbjudit mig att plocka fram dem, men det man inte vet har man inte ont av tänkte jag och tog fram alltihop. Jag introducerade ungarna för fenomenet pärlplatta och vi drog igång. Lotta-lo är ju 20 år och skötte sitt pärlande strålande, hon pärlade snyggt i lila och rosa. E tog en grabbnäve och blandade med lera och J lekte, "hur många barn får jag när jag blir stor" (ni vet den där man annars leker med småsten,ute) Hmm, Jag vill ju inte säga att sambon hade helt rätt men det låg något i detta med att ungarna var lite för små för finliret med pärlor.

Nä, nu ska jag gå ut i trädgården igen. Städningen blev faktiskt klar i hela huset och när jag gick från rum till rum nyss fylldes jag av tillfredställelse. Va skönt. Ny vecka i morgon, den sista semesterveckan. Hoppas på sol och värme. Syrran kommer hem från utlandet med sin familj och alla jäkla pärlor på golvet är uppätna av dammsugaren, så det lutar åt en bra vecka. Kram alla, T.