Håhå jaja, har varit på kurs i dag. Eller kick off rättare sagt. Började kalas bra med Stefan Einhorn som gav sin föreläsning, Konsten att vara snäll. Han talade fram till lunch och alla som lyssnade var supernöjda. Lunchen avnjöts på en restaurang i närheten och bestod av ungsstekt lax med god kall sås och potatis. Mumma. Sen gick vi tillbaka till stora hotellet för att lyssna på resten av föreläsningarna. Jag fokuserade i 10 min sen fick jag anstränga mig av hela mitt hjärta för att hänga med i det som sades. Vad synd det är när den bäste föreläsaren är först i programmet, de andra får för det första massor att leva upp till och för det andra så borde ämnena bli lättare och lättare, inte tvärt om. Att presentera staplar och diagram och olika forskningsinstrument mellan 15,00 och 17,00 är ju dömt att misslyckas. Tyvärr.
Annars är allt väl, det har lugnat sig på busfronten här hemma och idag har ungarna varit på dagis hela dagen. J vågade följa med till biblioteket trots den otäcka häxan som finns där. Han vågade inte lyssna på sagan som hon läste men vågade gå fram till henne och för att få en pepparkaka efteråt. Det tyckte jag var jättemodigt av våran lilla treåring. Han har redan bestämt sig för att följa med nästa vecka också. Vi har berömt honom massor och han ser lika stolt ut varje gång. E var alldeles ovanligt vansinnig i morse när de skulle gå iväg. jag tog nämligen in deras eldrivna motorcykel igår för att ladda den. De får ju naturligtvis inte köra omkring med den inne i vanliga fall men jag gjorde ett undantag igår. Ajaj mamma, inte bra. För självklart var motorcykeln det första hon såg i morse och skulle följdaktligen inte kliva av när far och son stod färdiga för dagis. Utbrottet som följde var av rang och hon lugnade sig inte förren hon satte sig vid frukostbordet på dagis. I bland är det skönt när man kan lämna över till någon annan.
Nu ropar min supertrötta pojke på mig så nu ska jag ta med honom in i badrummet för en snabb kvällstvagning och tandborstning, vilket han absolut inte vill just nu. För han ska titta på Madicken en gång till. Låt striden börja. Kram alla.
torsdag 24 september 2009
tisdag 22 september 2009
Vilken dag
Vissa dagar vill man bara radera. Det här är en sån dag. Uppstigning 07,20 ner för frukost och påklädning. Frukosten var allmänt rörig. E skulle ha småyoghurtar för att sen ändra sig till vaniljyohurt i skål med banan. J ville hälla ur sina småyoghurtar i en skål för det var tydligen bättre än att ha dem i orginalförpackning. Macka med bara smör, nej jag vill ha leverpastej, nej, inte pastej bara smör. Jag vill ha dubbel, nej vanlig, nej dubbel med ost. MEN ÄT NU DÅ!!!!!!!!!!!
Något senare i badrummet bröt ett mindre krig ut, då barnen inte längre skall bada ihop eftersom de inte kan samsas om vem som ska hålla i duschslangen. Efter gråt och tandagnisslan kom de fram till att de skulle bada tillsammans och att duschen skulle hänga på väggen. Puh
Ut ur badrummet kom vi allihopa cirkus en timma senare, lite blötare, lite tröttare men lite renare. Här någonstans började sen uppförande nivån att markant sjunka timma för timma. E var småilsken mest hela tiden och J gjorde sitt yttersta för att reta henne lite till. Satte mig med en välförtjänt kopp kaffe i köket och njöt av tystnaden!!!! Varför är det så tyst!!!!???
Ungar, vad gör ni? ropade jag från köket. Vi städar sa J. Jag kände i hela kroppen att just den här städningen inte skulle falla mig i smaken så jag gick ut i vardagsrummet. Mycket riktigt, J sitter i soffan med handtvålen från toan i knät och tvättar sig och sin lillasyster. Kalas!!!
Men gud! vad gör du. Jag har ju sagt att du inte får hålla på med med vatten i vardagsrummet! Men mamma, det här är ju tvål!!! Jamen, sa jag!!!Ööööööööööööööööö
Ut med ungarna i badrummet, bort med all tvål. Ny tröja nya byxor.
Del 2, Kaffet kallt, häller på lite mer från bryggaren. Jag vet, glassmuta. Hallå, vill ni ha glass?
Jaaaa. Skönt, lugnt i två minuter. Alldeles för tyst igen. Smyger in, men E varför målar du TV,n med jordgubbsglass??? Hon tittar stolt på mig och säger, det var jag mamma. Nähä, det säger du inte.
In med ungarna i lekrummet och i samma veva kommer mamma. Oh vad skönt, lite hjälp.
Jag går ut i köket för att laga mat och mamma leker med kottarna. Det går bra jättelänge, tills E kommer på att hon skall diska just som jag kladdar med pannbiffsmeten. Diskvattnet yr över köket och biffarna och jag har lite extra gorgonzola i såsen för att dölja eventuell smak av grumme. Då kommer J som ska smaka på i stort sett allt, mamma får jag smaka på det? Nej, det är rå köttfärs, du måste vänta tills jag stekt biffarna. Men bara lite? Nej, sluta nu, det är inte gott. Men jag tycker om det! NEJ DET GÖR DU INTE, GÅ NER FRÅN STOLEN. Men mamma, Får jag en smörklick då? Jajaja, ta en klick smör men sen går du ut ur köket. Lek eller gör nåt, bara du går ut! Till slut är maten klar och vi kan sätta oss ner och äta.
Efter maten tog mamma hand om disken och jag gick in i lekrummet med kidsen. J frågade om han fick gå ut och titta på Musse och hans vänner? Ja visst svarade jag som den fina mamma jag är. Sitter på golvet med E när J kommer in till oss. Mamma, jag är blöt. Oj då, hann du inte på toan. Nää det är inte kiss. Nähä, vad är det då? Vatten, sa J.
Var har du haft vatten nu då? frågade jag med en mycket trött stämma. I soffan, säger den lilla sötnosen. Han har då tydligen hämtat en hink, fyllt den med vatten och tvättat soffan!!!
VARFÖR
Enligt min mor, som gick in för att titta på förödelsen, var det ingen jättefara förutom att soffan var plaskvåt och lika så min son. Men varför? Jo, för jag ville! Jaha, vad säger man.
Efter denna händelse var jag stenhård i två timmar. Ingen J i vardagsrummet, punkt slut. Ska du titta på TV så får du gå upp och göra det, för du kan ju uppenbart inte vara i vardagsrummet! Men då jag har mellansveriges blödigaste mamma så fick hon J att lova på heder och samvete att ALDRIG mer ta in vatten i rummet, tummis.....................
Strax innan mamma skulle åka hem så kommer hon in i lekrummet och ser matt ut. E har plockat ut hela din väska och allt smink, och jag tror hälften ligger under soffan. Jaha ,jag ska säga er att jag sket helt enkelt i att ens resa mig upp. Jaha, sa jag. Och....
Mamma gick in i vardagsrummet för att plocka ihop allt igen och så ropar hon. Du, hur många paraflex hade du kvar i burken i väskan. FAN FAN FAN.
Gud, jag vet inte, två, tre, fyra stycken, inte mer, svarade jag. Ok, det är två kvar nu och de låg på golvet, sa mamma. Skit också, vad gör vi? Jag avvaktar, sa jag och tänkte som en idiot på hur många det var sist jag öppnade burken. Kanske tre, eller två. Nå väl, mamma åkte hem efter ett tag och jag och ungarna gick in i badrummet. Jag tittade lite misstänksamt på E och letade efter minsta tecken på att hon fått i sig något. Nu äter ju hon allt hon ser visserligen, men inte läkemedel. In med dem i duschen innan kvällsmaten, oooppps, där trillade E, shit, medicinen. Den är ju muskelavslappande. Hallå, gumman, hur gick det? Bra, sa hon lite trött, eller var det bara jag som inbillade mig. Fram med telefon och nummret till giftinformation. Du kan nog ta det lugnt sa den rara damen i andra änden, Mer än tre tabletter krävs innan man sätter in någon åtgärd. Ok, vad ska jag vara uppmärksam på då? Yrsel, illamående, diarre och muskelsvaghet. Grattis Tina, kul kväll.
Men efter att jag pratat lite sunt förnuft med mig själv så bestämmde jag mig för att hon inte fått i sig nåt. Och nu när klockan är 21,15 och hon ätit kvällsmat och lekt lite till och nu sover lugnt så kan vi nog avskriva läkemedelsförgiftning. Vad jag där emot vet är att jag inte vill ha tillbaka den dagen igen. Näää, i morgon kommer syrran och hoppas hoppas att jag får med henne till skojlandet så kanske vi tillsammans kan köra slut på de små liven i för det avsedda lokaler och då kanske jag tar tillbaka tanken att sambon INTE går utan för dörren i morgon kväll, utan låter honom gå på fotboll med jobbet. Han kommer nog från repet snart och då vet jag en som ska få massera mina fötter, vare sig han vill eller inte. Kram alla, T.
Något senare i badrummet bröt ett mindre krig ut, då barnen inte längre skall bada ihop eftersom de inte kan samsas om vem som ska hålla i duschslangen. Efter gråt och tandagnisslan kom de fram till att de skulle bada tillsammans och att duschen skulle hänga på väggen. Puh
Ut ur badrummet kom vi allihopa cirkus en timma senare, lite blötare, lite tröttare men lite renare. Här någonstans började sen uppförande nivån att markant sjunka timma för timma. E var småilsken mest hela tiden och J gjorde sitt yttersta för att reta henne lite till. Satte mig med en välförtjänt kopp kaffe i köket och njöt av tystnaden!!!! Varför är det så tyst!!!!???
Ungar, vad gör ni? ropade jag från köket. Vi städar sa J. Jag kände i hela kroppen att just den här städningen inte skulle falla mig i smaken så jag gick ut i vardagsrummet. Mycket riktigt, J sitter i soffan med handtvålen från toan i knät och tvättar sig och sin lillasyster. Kalas!!!
Men gud! vad gör du. Jag har ju sagt att du inte får hålla på med med vatten i vardagsrummet! Men mamma, det här är ju tvål!!! Jamen, sa jag!!!Ööööööööööööööööö
Ut med ungarna i badrummet, bort med all tvål. Ny tröja nya byxor.
Del 2, Kaffet kallt, häller på lite mer från bryggaren. Jag vet, glassmuta. Hallå, vill ni ha glass?
Jaaaa. Skönt, lugnt i två minuter. Alldeles för tyst igen. Smyger in, men E varför målar du TV,n med jordgubbsglass??? Hon tittar stolt på mig och säger, det var jag mamma. Nähä, det säger du inte.
In med ungarna i lekrummet och i samma veva kommer mamma. Oh vad skönt, lite hjälp.
Jag går ut i köket för att laga mat och mamma leker med kottarna. Det går bra jättelänge, tills E kommer på att hon skall diska just som jag kladdar med pannbiffsmeten. Diskvattnet yr över köket och biffarna och jag har lite extra gorgonzola i såsen för att dölja eventuell smak av grumme. Då kommer J som ska smaka på i stort sett allt, mamma får jag smaka på det? Nej, det är rå köttfärs, du måste vänta tills jag stekt biffarna. Men bara lite? Nej, sluta nu, det är inte gott. Men jag tycker om det! NEJ DET GÖR DU INTE, GÅ NER FRÅN STOLEN. Men mamma, Får jag en smörklick då? Jajaja, ta en klick smör men sen går du ut ur köket. Lek eller gör nåt, bara du går ut! Till slut är maten klar och vi kan sätta oss ner och äta.
Efter maten tog mamma hand om disken och jag gick in i lekrummet med kidsen. J frågade om han fick gå ut och titta på Musse och hans vänner? Ja visst svarade jag som den fina mamma jag är. Sitter på golvet med E när J kommer in till oss. Mamma, jag är blöt. Oj då, hann du inte på toan. Nää det är inte kiss. Nähä, vad är det då? Vatten, sa J.
Var har du haft vatten nu då? frågade jag med en mycket trött stämma. I soffan, säger den lilla sötnosen. Han har då tydligen hämtat en hink, fyllt den med vatten och tvättat soffan!!!
VARFÖR
Enligt min mor, som gick in för att titta på förödelsen, var det ingen jättefara förutom att soffan var plaskvåt och lika så min son. Men varför? Jo, för jag ville! Jaha, vad säger man.
Efter denna händelse var jag stenhård i två timmar. Ingen J i vardagsrummet, punkt slut. Ska du titta på TV så får du gå upp och göra det, för du kan ju uppenbart inte vara i vardagsrummet! Men då jag har mellansveriges blödigaste mamma så fick hon J att lova på heder och samvete att ALDRIG mer ta in vatten i rummet, tummis.....................
Strax innan mamma skulle åka hem så kommer hon in i lekrummet och ser matt ut. E har plockat ut hela din väska och allt smink, och jag tror hälften ligger under soffan. Jaha ,jag ska säga er att jag sket helt enkelt i att ens resa mig upp. Jaha, sa jag. Och....
Mamma gick in i vardagsrummet för att plocka ihop allt igen och så ropar hon. Du, hur många paraflex hade du kvar i burken i väskan. FAN FAN FAN.
Gud, jag vet inte, två, tre, fyra stycken, inte mer, svarade jag. Ok, det är två kvar nu och de låg på golvet, sa mamma. Skit också, vad gör vi? Jag avvaktar, sa jag och tänkte som en idiot på hur många det var sist jag öppnade burken. Kanske tre, eller två. Nå väl, mamma åkte hem efter ett tag och jag och ungarna gick in i badrummet. Jag tittade lite misstänksamt på E och letade efter minsta tecken på att hon fått i sig något. Nu äter ju hon allt hon ser visserligen, men inte läkemedel. In med dem i duschen innan kvällsmaten, oooppps, där trillade E, shit, medicinen. Den är ju muskelavslappande. Hallå, gumman, hur gick det? Bra, sa hon lite trött, eller var det bara jag som inbillade mig. Fram med telefon och nummret till giftinformation. Du kan nog ta det lugnt sa den rara damen i andra änden, Mer än tre tabletter krävs innan man sätter in någon åtgärd. Ok, vad ska jag vara uppmärksam på då? Yrsel, illamående, diarre och muskelsvaghet. Grattis Tina, kul kväll.
Men efter att jag pratat lite sunt förnuft med mig själv så bestämmde jag mig för att hon inte fått i sig nåt. Och nu när klockan är 21,15 och hon ätit kvällsmat och lekt lite till och nu sover lugnt så kan vi nog avskriva läkemedelsförgiftning. Vad jag där emot vet är att jag inte vill ha tillbaka den dagen igen. Näää, i morgon kommer syrran och hoppas hoppas att jag får med henne till skojlandet så kanske vi tillsammans kan köra slut på de små liven i för det avsedda lokaler och då kanske jag tar tillbaka tanken att sambon INTE går utan för dörren i morgon kväll, utan låter honom gå på fotboll med jobbet. Han kommer nog från repet snart och då vet jag en som ska få massera mina fötter, vare sig han vill eller inte. Kram alla, T.
lördag 19 september 2009
Jobb.
Veckan som gått har varit bra med jobb och dagisrutiner. I torsdags var vi lediga, ungarna och jag så vi passade på att handla lite kläder och luncha hos syrran. Mycket trevligt. E var ovanligt obstinat och sur som en ättika när vi ätit och var smått otrevlig mot oss allihopa. Jag förmodar att hon anstränger sig för att hålla ihop under veckorna på dagis så när vi är lediga kan hon balla ur lite hur som helst. För den här veckan har hon, enl dagisfröknarna, varit alldeles ovanligt trevlig och glad. Det kanske tar på krafterna, vad vet jag?. Hon tyckte i alla fall att banan mosar med händerna och kastar sedan på golvet. Hemma kan jag ta detta beteende men borta! Och speciellt hos min syrra som är mer pedant i njurarna än vad jag är i hela kroppen.
J fick feber igår och var hängig, han vaknade åter igen i natt och ville gå ner och sova på soffan. Vi har ju sagt att det är ok när man är sjuk så pappa och J gick ner och lade sig där någon gång på förnatten. Efter ett par timmar kom de upp igen eftersom J tydligen var mammasjuk och ville ligga bredvid. Vi somnade om bara för att vakna 1,5 timma senare då han var så täppt i näsan att vi bara var tvugna att gå ner för att leta upp nässpray.
J skulle prompt med ner och leta och jag var för trött för att protestera. Efter ett jäkla letande hittade jag nässprayen exakt där den borde ligga, men som jag inte för ett ögonblick kunde tro att den låg. Spray spray i båda borrarna och sedan horrisontalläge på soffan. J kröp upp bredvid mig och somnade om, det gjorde dock inte jag. Skit, när man ska upp 05:45.
04:00 började The Truman show, en otroligt bra film som jag visserligen sett flera gånger, men när jag nu inte kunde sova så kunde jag ju lika gärna titta på den. Måste trots allt ha somnat till eftersom jag vaknade av larmet på mobilen som glatt meddelade att det var dags att gå upp.
Oh vad jag ville det just då. Blä...............
Nä, nu ska jag göra lite nytta och försöka ignorera det faktum att halsen gör ont och snorbacillerna rustar för krig. Ha det gott alla, och tusen kramar till Australien. T.
J fick feber igår och var hängig, han vaknade åter igen i natt och ville gå ner och sova på soffan. Vi har ju sagt att det är ok när man är sjuk så pappa och J gick ner och lade sig där någon gång på förnatten. Efter ett par timmar kom de upp igen eftersom J tydligen var mammasjuk och ville ligga bredvid. Vi somnade om bara för att vakna 1,5 timma senare då han var så täppt i näsan att vi bara var tvugna att gå ner för att leta upp nässpray.
J skulle prompt med ner och leta och jag var för trött för att protestera. Efter ett jäkla letande hittade jag nässprayen exakt där den borde ligga, men som jag inte för ett ögonblick kunde tro att den låg. Spray spray i båda borrarna och sedan horrisontalläge på soffan. J kröp upp bredvid mig och somnade om, det gjorde dock inte jag. Skit, när man ska upp 05:45.
04:00 började The Truman show, en otroligt bra film som jag visserligen sett flera gånger, men när jag nu inte kunde sova så kunde jag ju lika gärna titta på den. Måste trots allt ha somnat till eftersom jag vaknade av larmet på mobilen som glatt meddelade att det var dags att gå upp.
Oh vad jag ville det just då. Blä...............
Nä, nu ska jag göra lite nytta och försöka ignorera det faktum att halsen gör ont och snorbacillerna rustar för krig. Ha det gott alla, och tusen kramar till Australien. T.
tisdag 15 september 2009
Gone went åkt
Nu är tösen på väg till Australien, läbbigt och fränt. Skulle tro att hon nu befinner sig på en flygplats i England, pirrig, spänd och jäkligt förväntansfull. Lycka till tjejer och ha det underbart.
Mindre kul nyheter idag var väl att Patrik Swayze avlidit. Jag kan väl inte påstå att jag tänkt speciellt mycket på honom de senaste åren förutom då jag läst om honom i tidningen, men idag gick mina tankar till honom av naturliga skäl. Minns "dirty dancing" med en rysning av tonårs välbehag. Vilken tjej skulle inte ha tuppat av för en dans med honom. Jag tror utan att ljuga att jag sett slutscenen i den filmen 150 gånger.
"Now i`ve had the time of my life"
RIP Patrik Swayze vi kommer minnas dig som du var i en av de bästa tjejfilmerna som gjorts.
För övrigt ser det ut att bli en ganska vanlig vecka. Med dagislämningar och jobb i blandad kompott. Jobbar hela helgen så jag har inga direkta sysselsättningsproblem till veckoslutet heller. Imorgon är det föräldramöte på dagis, det ska bli kul. Korvgrillning och lite prat om hösten. Blir nog en bra dag på det stora hela. Kram alla.
Mindre kul nyheter idag var väl att Patrik Swayze avlidit. Jag kan väl inte påstå att jag tänkt speciellt mycket på honom de senaste åren förutom då jag läst om honom i tidningen, men idag gick mina tankar till honom av naturliga skäl. Minns "dirty dancing" med en rysning av tonårs välbehag. Vilken tjej skulle inte ha tuppat av för en dans med honom. Jag tror utan att ljuga att jag sett slutscenen i den filmen 150 gånger.
"Now i`ve had the time of my life"
RIP Patrik Swayze vi kommer minnas dig som du var i en av de bästa tjejfilmerna som gjorts.
För övrigt ser det ut att bli en ganska vanlig vecka. Med dagislämningar och jobb i blandad kompott. Jobbar hela helgen så jag har inga direkta sysselsättningsproblem till veckoslutet heller. Imorgon är det föräldramöte på dagis, det ska bli kul. Korvgrillning och lite prat om hösten. Blir nog en bra dag på det stora hela. Kram alla.
måndag 14 september 2009
Att säga hej då.
I morgon åker Lotta lo till Australien. Stockholm-London-Hong kong-Cairns, det tar nästan 2 dygn innan hon är där. Hysteriskt långt när man tänker efter, så därför gör man inte det. Hon och mamma kom förbi i går kväll för att säga hej då och på återseende. Lotta lo skulle sova hos mamma, sin mormor, en sista gång innan avfärd till sitt nya liv som aussie. Trots att jag kommer sakna henne något fruktansvärt så kan jag inte låta bli att avundas henne på samma gång. Två tjejer, kloka och rediga, kommer om 24 timmar ge sig ut på sitt livs största äventyr. De kommer att få se, andas och känna allt det vi andra bara ser på TV. Tänk att få sitta på stranden och se ut över stora barriärrevet, eller bada i surfers paradise, eller shoppa i Sidney. MAGISKT.
Sitter nu och funderar på om jag ska orka ta mig hem till henne i kväll efter jobbet eller om vi skall anse gårdagens hej då vara it. Jag har en känsla att det inte bli lättare ikväll.
Hennes storasyster åkte för några år sedan till London och bodde där i nästan 1 år, den saknaden var också stor men där vissta jag att jag skulle få hälsa på. Hela familjen planerade en resa till England. Jag var höggravid och vi kom iväg i sista stund. Även fast Emmy lo var borta i nästan ett år så var hon ändå nära på något konstigt sätt. Vi pratade ofta på telefon och ibland när hon gick från jobbet på kvällarna så ringde hon och så fick man följa med på en promenad genom ett höstigt London. Det var nästan som om man var där själv.
Det är längre den här gången och nu är det inte lika självklart att hälsa på.
Ja du Lotta lo, Jag är med dig i allt du gör och jag tror på dig och ditt omdömme. Upplev allt och lite till och kom hem snart. Jag kommer sakna dig mer än du tror, men jag kommer också glädjas med dig i allt du gör. Ta hand om er tjejer och ha den bästa tiden i ert liv. Jag älskar dig.
Sitter nu och funderar på om jag ska orka ta mig hem till henne i kväll efter jobbet eller om vi skall anse gårdagens hej då vara it. Jag har en känsla att det inte bli lättare ikväll.
Hennes storasyster åkte för några år sedan till London och bodde där i nästan 1 år, den saknaden var också stor men där vissta jag att jag skulle få hälsa på. Hela familjen planerade en resa till England. Jag var höggravid och vi kom iväg i sista stund. Även fast Emmy lo var borta i nästan ett år så var hon ändå nära på något konstigt sätt. Vi pratade ofta på telefon och ibland när hon gick från jobbet på kvällarna så ringde hon och så fick man följa med på en promenad genom ett höstigt London. Det var nästan som om man var där själv.
Det är längre den här gången och nu är det inte lika självklart att hälsa på.
Ja du Lotta lo, Jag är med dig i allt du gör och jag tror på dig och ditt omdömme. Upplev allt och lite till och kom hem snart. Jag kommer sakna dig mer än du tror, men jag kommer också glädjas med dig i allt du gör. Ta hand om er tjejer och ha den bästa tiden i ert liv. Jag älskar dig.
torsdag 10 september 2009
En snorig torsdag
Jaha.... vad gör man i dag då? Kan inte bara någon ringa och föreslå något urkul vi kan göra, jag och barnen. Själv har jag idètorka. Vi borde gå ut med ungarna är forfarande så himla snoriga att det inte känns som något bra alternativ. Ett tag tänkte jag på biblioteket men där finns en sagotant som läser för barnen, hon har olika handdockor som hon pratar genom, och J är livrädd för en av dem. En häxa. Vet inte hur det ska bli i höst när de ska dit med dagis, han har redan börjat oroa sig sen han fick reda på att de ska gå dit varannan vecka. Jag får sätta min tilltro till fröknarna och hoppas att de hjälper honom, för det spelar ju ingen roll att jag försäkrar att hon inte är farlig, när jag inte ens är med.
Åter till tråktorsdag, dagen av kola. Det känns som om jag är färdigpysslad för ett år framåt så det är inget alternativ..... Skulle kunna ta fram gardintyget till ungarnas rum och sätta mig och sy. Men hur involverar jag en 3-åring och 2-åring i en symaskin, känns lite vanskligt onekligen. Jaja, vi kommer nog på något.
Ringde veterinären i morse för att berätta om hur senaste antibiotika kuren gått för kissen, han bad mig ringa efter en tid vilket jag alltså gjorde. Efter att vi avklarat det viktigaste talade jag om att kissen pinkar lite överallt i huset sen ett år tillbaka ungefär, speciellt i tvättstugan. Och att hon till och med kissmarkerar på mig ibland. Det var enligt veterinären bland det oförskämmdaste han varit med om, och ett totalfel beteende och att det bara finns en behandling. Avlivning!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trots att jag inte står ut med hennes fasoner så är tanken att behöva avliva henne jätte tråkig, men enl veterinären kommer hon aldrig sluta att kissa inne. Om någon därute har en idè om vad man gör med kiss-kisse så skriv ett par rader. Nu ska jag gå och engagera mig.
Åter till tråktorsdag, dagen av kola. Det känns som om jag är färdigpysslad för ett år framåt så det är inget alternativ..... Skulle kunna ta fram gardintyget till ungarnas rum och sätta mig och sy. Men hur involverar jag en 3-åring och 2-åring i en symaskin, känns lite vanskligt onekligen. Jaja, vi kommer nog på något.
Ringde veterinären i morse för att berätta om hur senaste antibiotika kuren gått för kissen, han bad mig ringa efter en tid vilket jag alltså gjorde. Efter att vi avklarat det viktigaste talade jag om att kissen pinkar lite överallt i huset sen ett år tillbaka ungefär, speciellt i tvättstugan. Och att hon till och med kissmarkerar på mig ibland. Det var enligt veterinären bland det oförskämmdaste han varit med om, och ett totalfel beteende och att det bara finns en behandling. Avlivning!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trots att jag inte står ut med hennes fasoner så är tanken att behöva avliva henne jätte tråkig, men enl veterinären kommer hon aldrig sluta att kissa inne. Om någon därute har en idè om vad man gör med kiss-kisse så skriv ett par rader. Nu ska jag gå och engagera mig.
onsdag 9 september 2009
Segbulle
Sitter i lekrummet och tittar på ungarna som leker med lego och försöker hasa mig ner på golvet. Men något tar emot, kan vara min olust att leka. Varför tycker jag att det är så outhärdligt trist att leka. Jag älskar ju mina barn, det borde vara helt naturligt att vilja leka med dem. Men nej, går inte!!! Jag är kanske bra på annat.
tisdag 8 september 2009
Längesen
Nu var det som sagt länge sen jag skrev, mitt skrivar humör har inte legat på topp. All den piggheten jag kände i början av LCHF- ätandet, har för tillfället förbytts mot trötthet, huvudvärk och idètorka. Trots detta har en del kul saker hänt.
Förra fredagen spelade sambon på o`learys i Örebro. Trots att vi varit tillsammens ett gäng år nu har jag inte varit och tittat när han spelar mer än kanske två gånger. Första gången var jag med barn och andra gången var E pyttebebis. Men nu skulle det alltså bli av. Naturligtvis fick jag huvudvärk redan på eftermiddagen, fyra timmar innan vi skulle åka. Den dövade jag dock effektivt med vitt vin, ett glas hemma och resten hos syrran. Lotta lo kom och hämtade oss med bil och så svängde vi över till syrran och svågern. De skulle bjuda på lite mat innan vi gick ut. Eftersom sambon skulle lira så skulle Lotta lo följa med oss, som förkläde till mig.
Jättetrevligt hos syrran och superkul på krogen. Sambons band "Pigs in space" var kanon som vanligt och det är alltid kul och se folk som hoppar och sjunger och jublar. Särskilt när en av bandmedlemmarna är min. Lotta lo och jag for omkring som skållade råttor där inne i jakten på att träffa så många som möjligt under kvällen. Har man som jag inte varit ute på 4 år så har man ju lite att ta igen så att säga. Och det mina vänner, det gjorde jag. Jag blev något överförfriskad, men skall påpekas, på ett trevligt och charmerande vis. Jag kom dock aldrig så långt som till sängen när vi väl kommit hem på natten utan tillbringade den på altan tillsammans med katten. Sambon försökte få med mig in men där hade jag mumlat något om att man inte fryser ihjäl i sverige i augusti och att jag minsann var 39 år och bestämde själv. Mamma som var barnvakt såg som sin moderliga plikt att komma ut och skälla på mig som var så oansvarig och hade så dåligt omdömme. Detta gjorde hon samtidigt som jag kastade upp i en rabatt så det hade hon inte mycket för. Man kan säga att mitt fokus var annorstädes. Nåväl, man borde kanske veta bättre men det struntar jag i för jag hade faktiskt dökul och det var första gången på 4 år, så det var jag värd.
Ungarna har börjat blivit varma i kläderna på dagis igen efter sommarlovet. Skönt. Första veckan kändes det jättejobbig att lämna dem. J är fortfarande lite fundersam om vad han skall tycka om dagis, eller rättare sagt, vad han skall tycka om att bli lämnad av mig eller sambon. För jag tror att det är det som är felet. Kunde han få gå på dagis och jag också var där så tror jag att allt skulle vara fridens. För han älskar leken men behöver mammatanka då och då under dagen.
Märker ändå att det går åt rätt håll. Nu har de varit hemma ett par dagar med snor bortom allt förnuft. Bara lite feber men superförkylda och nu i kväll har E börjat hosta. Blir väl en vaknatt i natt. Men det är ju längesen nu så det står man ju ut med.
Själv vaknade jag runt midnatt i går med en dunder migrän de lux. Smög mig ner för att hämta värktabletter, då märkte jag att omgång nr två var på intågande. Stora härliga blixtar framför höger öga med följden att jag var halvblind när jag släpade mig nerför trappan. Det var länge sen jag hade ett så stort anfall så jag tar och skyller på LCHF.
Var arg som ett bi helgen på den där jäkla dieten. ställer mig på vågen och det har inte hänt ett skit. Matidèerna var totalt slut och det enda jag kunde tänka på var pasta, potatis och socker i mängder. Men för första gången i mitt liv så ballade jag inte ur, jag höll i trots allt, och se på fasen, i morse hoppade jag upp på vågen och den har återigen börjat peka åt rätt håll. Har gått ner 5,5 kg nu. Talade med fröken tvättmedelsleverantör idag och hon sa att man ser större framsteg om man tar fram måttbandet i stället så det ska göra nu. I början var det inga svårigheter att strunta i vad vågen sa för då var jag så pigg och glad, men nu, i första svackan behöver man all hjälp man kan få och då är det inte kul när inget händer. Men men, jag håller i så får vi se vad som händer. Nu ska jag smyga upp till ungarna och läsa lite bok innan jag somnar. Sen ska jag planera helgens stundande kräftskiva och Lotta lo,s avskedskalas i huvudet. Vilka kommer, vad ska vi äta förutom kräftor och svårast av allt, har vi stolar så det räcker. God natt alla, kram Tina.
Förra fredagen spelade sambon på o`learys i Örebro. Trots att vi varit tillsammens ett gäng år nu har jag inte varit och tittat när han spelar mer än kanske två gånger. Första gången var jag med barn och andra gången var E pyttebebis. Men nu skulle det alltså bli av. Naturligtvis fick jag huvudvärk redan på eftermiddagen, fyra timmar innan vi skulle åka. Den dövade jag dock effektivt med vitt vin, ett glas hemma och resten hos syrran. Lotta lo kom och hämtade oss med bil och så svängde vi över till syrran och svågern. De skulle bjuda på lite mat innan vi gick ut. Eftersom sambon skulle lira så skulle Lotta lo följa med oss, som förkläde till mig.
Jättetrevligt hos syrran och superkul på krogen. Sambons band "Pigs in space" var kanon som vanligt och det är alltid kul och se folk som hoppar och sjunger och jublar. Särskilt när en av bandmedlemmarna är min. Lotta lo och jag for omkring som skållade råttor där inne i jakten på att träffa så många som möjligt under kvällen. Har man som jag inte varit ute på 4 år så har man ju lite att ta igen så att säga. Och det mina vänner, det gjorde jag. Jag blev något överförfriskad, men skall påpekas, på ett trevligt och charmerande vis. Jag kom dock aldrig så långt som till sängen när vi väl kommit hem på natten utan tillbringade den på altan tillsammans med katten. Sambon försökte få med mig in men där hade jag mumlat något om att man inte fryser ihjäl i sverige i augusti och att jag minsann var 39 år och bestämde själv. Mamma som var barnvakt såg som sin moderliga plikt att komma ut och skälla på mig som var så oansvarig och hade så dåligt omdömme. Detta gjorde hon samtidigt som jag kastade upp i en rabatt så det hade hon inte mycket för. Man kan säga att mitt fokus var annorstädes. Nåväl, man borde kanske veta bättre men det struntar jag i för jag hade faktiskt dökul och det var första gången på 4 år, så det var jag värd.
Ungarna har börjat blivit varma i kläderna på dagis igen efter sommarlovet. Skönt. Första veckan kändes det jättejobbig att lämna dem. J är fortfarande lite fundersam om vad han skall tycka om dagis, eller rättare sagt, vad han skall tycka om att bli lämnad av mig eller sambon. För jag tror att det är det som är felet. Kunde han få gå på dagis och jag också var där så tror jag att allt skulle vara fridens. För han älskar leken men behöver mammatanka då och då under dagen.
Märker ändå att det går åt rätt håll. Nu har de varit hemma ett par dagar med snor bortom allt förnuft. Bara lite feber men superförkylda och nu i kväll har E börjat hosta. Blir väl en vaknatt i natt. Men det är ju längesen nu så det står man ju ut med.
Själv vaknade jag runt midnatt i går med en dunder migrän de lux. Smög mig ner för att hämta värktabletter, då märkte jag att omgång nr två var på intågande. Stora härliga blixtar framför höger öga med följden att jag var halvblind när jag släpade mig nerför trappan. Det var länge sen jag hade ett så stort anfall så jag tar och skyller på LCHF.
Var arg som ett bi helgen på den där jäkla dieten. ställer mig på vågen och det har inte hänt ett skit. Matidèerna var totalt slut och det enda jag kunde tänka på var pasta, potatis och socker i mängder. Men för första gången i mitt liv så ballade jag inte ur, jag höll i trots allt, och se på fasen, i morse hoppade jag upp på vågen och den har återigen börjat peka åt rätt håll. Har gått ner 5,5 kg nu. Talade med fröken tvättmedelsleverantör idag och hon sa att man ser större framsteg om man tar fram måttbandet i stället så det ska göra nu. I början var det inga svårigheter att strunta i vad vågen sa för då var jag så pigg och glad, men nu, i första svackan behöver man all hjälp man kan få och då är det inte kul när inget händer. Men men, jag håller i så får vi se vad som händer. Nu ska jag smyga upp till ungarna och läsa lite bok innan jag somnar. Sen ska jag planera helgens stundande kräftskiva och Lotta lo,s avskedskalas i huvudet. Vilka kommer, vad ska vi äta förutom kräftor och svårast av allt, har vi stolar så det räcker. God natt alla, kram Tina.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)