Att säga hej då.

I morgon åker Lotta lo till Australien. Stockholm-London-Hong kong-Cairns, det tar nästan 2 dygn innan hon är där. Hysteriskt långt när man tänker efter, så därför gör man inte det. Hon och mamma kom förbi i går kväll för att säga hej då och på återseende. Lotta lo skulle sova hos mamma, sin mormor, en sista gång innan avfärd till sitt nya liv som aussie. Trots att jag kommer sakna henne något fruktansvärt så kan jag inte låta bli att avundas henne på samma gång. Två tjejer, kloka och rediga, kommer om 24 timmar ge sig ut på sitt livs största äventyr. De kommer att få se, andas och känna allt det vi andra bara ser på TV. Tänk att få sitta på stranden och se ut över stora barriärrevet, eller bada i surfers paradise, eller shoppa i Sidney. MAGISKT.
Sitter nu och funderar på om jag ska orka ta mig hem till henne i kväll efter jobbet eller om vi skall anse gårdagens hej då vara it. Jag har en känsla att det inte bli lättare ikväll.
Hennes storasyster åkte för några år sedan till London och bodde där i nästan 1 år, den saknaden var också stor men där vissta jag att jag skulle få hälsa på. Hela familjen planerade en resa till England. Jag var höggravid och vi kom iväg i sista stund. Även fast Emmy lo var borta i nästan ett år så var hon ändå nära på något konstigt sätt. Vi pratade ofta på telefon och ibland när hon gick från jobbet på kvällarna så ringde hon och så fick man följa med på en promenad genom ett höstigt London. Det var nästan som om man var där själv.
Det är längre den här gången och nu är det inte lika självklart att hälsa på.

Ja du Lotta lo, Jag är med dig i allt du gör och jag tror på dig och ditt omdömme. Upplev allt och lite till och kom hem snart. Jag kommer sakna dig mer än du tror, men jag kommer också glädjas med dig i allt du gör. Ta hand om er tjejer och ha den bästa tiden i ert liv. Jag älskar dig.