Vilken dag

Vissa dagar vill man bara radera. Det här är en sån dag. Uppstigning 07,20 ner för frukost och påklädning. Frukosten var allmänt rörig. E skulle ha småyoghurtar för att sen ändra sig till vaniljyohurt i skål med banan. J ville hälla ur sina småyoghurtar i en skål för det var tydligen bättre än att ha dem i orginalförpackning. Macka med bara smör, nej jag vill ha leverpastej, nej, inte pastej bara smör. Jag vill ha dubbel, nej vanlig, nej dubbel med ost. MEN ÄT NU DÅ!!!!!!!!!!!

Något senare i badrummet bröt ett mindre krig ut, då barnen inte längre skall bada ihop eftersom de inte kan samsas om vem som ska hålla i duschslangen. Efter gråt och tandagnisslan kom de fram till att de skulle bada tillsammans och att duschen skulle hänga på väggen. Puh
Ut ur badrummet kom vi allihopa cirkus en timma senare, lite blötare, lite tröttare men lite renare. Här någonstans började sen uppförande nivån att markant sjunka timma för timma. E var småilsken mest hela tiden och J gjorde sitt yttersta för att reta henne lite till. Satte mig med en välförtjänt kopp kaffe i köket och njöt av tystnaden!!!! Varför är det så tyst!!!!???
Ungar, vad gör ni? ropade jag från köket. Vi städar sa J. Jag kände i hela kroppen att just den här städningen inte skulle falla mig i smaken så jag gick ut i vardagsrummet. Mycket riktigt, J sitter i soffan med handtvålen från toan i knät och tvättar sig och sin lillasyster. Kalas!!!
Men gud! vad gör du. Jag har ju sagt att du inte får hålla på med med vatten i vardagsrummet! Men mamma, det här är ju tvål!!! Jamen, sa jag!!!Ööööööööööööööööö
Ut med ungarna i badrummet, bort med all tvål. Ny tröja nya byxor.

Del 2, Kaffet kallt, häller på lite mer från bryggaren. Jag vet, glassmuta. Hallå, vill ni ha glass?
Jaaaa. Skönt, lugnt i två minuter. Alldeles för tyst igen. Smyger in, men E varför målar du TV,n med jordgubbsglass??? Hon tittar stolt på mig och säger, det var jag mamma. Nähä, det säger du inte.

In med ungarna i lekrummet och i samma veva kommer mamma. Oh vad skönt, lite hjälp.
Jag går ut i köket för att laga mat och mamma leker med kottarna. Det går bra jättelänge, tills E kommer på att hon skall diska just som jag kladdar med pannbiffsmeten. Diskvattnet yr över köket och biffarna och jag har lite extra gorgonzola i såsen för att dölja eventuell smak av grumme. Då kommer J som ska smaka på i stort sett allt, mamma får jag smaka på det? Nej, det är rå köttfärs, du måste vänta tills jag stekt biffarna. Men bara lite? Nej, sluta nu, det är inte gott. Men jag tycker om det! NEJ DET GÖR DU INTE, GÅ NER FRÅN STOLEN. Men mamma, Får jag en smörklick då? Jajaja, ta en klick smör men sen går du ut ur köket. Lek eller gör nåt, bara du går ut! Till slut är maten klar och vi kan sätta oss ner och äta.

Efter maten tog mamma hand om disken och jag gick in i lekrummet med kidsen. J frågade om han fick gå ut och titta på Musse och hans vänner? Ja visst svarade jag som den fina mamma jag är. Sitter på golvet med E när J kommer in till oss. Mamma, jag är blöt. Oj då, hann du inte på toan. Nää det är inte kiss. Nähä, vad är det då? Vatten, sa J.
Var har du haft vatten nu då? frågade jag med en mycket trött stämma. I soffan, säger den lilla sötnosen. Han har då tydligen hämtat en hink, fyllt den med vatten och tvättat soffan!!!
VARFÖR
Enligt min mor, som gick in för att titta på förödelsen, var det ingen jättefara förutom att soffan var plaskvåt och lika så min son. Men varför? Jo, för jag ville! Jaha, vad säger man.

Efter denna händelse var jag stenhård i två timmar. Ingen J i vardagsrummet, punkt slut. Ska du titta på TV så får du gå upp och göra det, för du kan ju uppenbart inte vara i vardagsrummet! Men då jag har mellansveriges blödigaste mamma så fick hon J att lova på heder och samvete att ALDRIG mer ta in vatten i rummet, tummis.....................

Strax innan mamma skulle åka hem så kommer hon in i lekrummet och ser matt ut. E har plockat ut hela din väska och allt smink, och jag tror hälften ligger under soffan. Jaha ,jag ska säga er att jag sket helt enkelt i att ens resa mig upp. Jaha, sa jag. Och....
Mamma gick in i vardagsrummet för att plocka ihop allt igen och så ropar hon. Du, hur många paraflex hade du kvar i burken i väskan. FAN FAN FAN.
Gud, jag vet inte, två, tre, fyra stycken, inte mer, svarade jag. Ok, det är två kvar nu och de låg på golvet, sa mamma. Skit också, vad gör vi? Jag avvaktar, sa jag och tänkte som en idiot på hur många det var sist jag öppnade burken. Kanske tre, eller två. Nå väl, mamma åkte hem efter ett tag och jag och ungarna gick in i badrummet. Jag tittade lite misstänksamt på E och letade efter minsta tecken på att hon fått i sig något. Nu äter ju hon allt hon ser visserligen, men inte läkemedel. In med dem i duschen innan kvällsmaten, oooppps, där trillade E, shit, medicinen. Den är ju muskelavslappande. Hallå, gumman, hur gick det? Bra, sa hon lite trött, eller var det bara jag som inbillade mig. Fram med telefon och nummret till giftinformation. Du kan nog ta det lugnt sa den rara damen i andra änden, Mer än tre tabletter krävs innan man sätter in någon åtgärd. Ok, vad ska jag vara uppmärksam på då? Yrsel, illamående, diarre och muskelsvaghet. Grattis Tina, kul kväll.
Men efter att jag pratat lite sunt förnuft med mig själv så bestämmde jag mig för att hon inte fått i sig nåt. Och nu när klockan är 21,15 och hon ätit kvällsmat och lekt lite till och nu sover lugnt så kan vi nog avskriva läkemedelsförgiftning. Vad jag där emot vet är att jag inte vill ha tillbaka den dagen igen. Näää, i morgon kommer syrran och hoppas hoppas att jag får med henne till skojlandet så kanske vi tillsammans kan köra slut på de små liven i för det avsedda lokaler och då kanske jag tar tillbaka tanken att sambon INTE går utan för dörren i morgon kväll, utan låter honom gå på fotboll med jobbet. Han kommer nog från repet snart och då vet jag en som ska få massera mina fötter, vare sig han vill eller inte. Kram alla, T.