En snorig torsdag

Jaha.... vad gör man i dag då? Kan inte bara någon ringa och föreslå något urkul vi kan göra, jag och barnen. Själv har jag idètorka. Vi borde gå ut med ungarna är forfarande så himla snoriga att det inte känns som något bra alternativ. Ett tag tänkte jag på biblioteket men där finns en sagotant som läser för barnen, hon har olika handdockor som hon pratar genom, och J är livrädd för en av dem. En häxa. Vet inte hur det ska bli i höst när de ska dit med dagis, han har redan börjat oroa sig sen han fick reda på att de ska gå dit varannan vecka. Jag får sätta min tilltro till fröknarna och hoppas att de hjälper honom, för det spelar ju ingen roll att jag försäkrar att hon inte är farlig, när jag inte ens är med.

Åter till tråktorsdag, dagen av kola. Det känns som om jag är färdigpysslad för ett år framåt så det är inget alternativ..... Skulle kunna ta fram gardintyget till ungarnas rum och sätta mig och sy. Men hur involverar jag en 3-åring och 2-åring i en symaskin, känns lite vanskligt onekligen. Jaja, vi kommer nog på något.

Ringde veterinären i morse för att berätta om hur senaste antibiotika kuren gått för kissen, han bad mig ringa efter en tid vilket jag alltså gjorde. Efter att vi avklarat det viktigaste talade jag om att kissen pinkar lite överallt i huset sen ett år tillbaka ungefär, speciellt i tvättstugan. Och att hon till och med kissmarkerar på mig ibland. Det var enligt veterinären bland det oförskämmdaste han varit med om, och ett totalfel beteende och att det bara finns en behandling. Avlivning!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trots att jag inte står ut med hennes fasoner så är tanken att behöva avliva henne jätte tråkig, men enl veterinären kommer hon aldrig sluta att kissa inne. Om någon därute har en idè om vad man gör med kiss-kisse så skriv ett par rader. Nu ska jag gå och engagera mig.